2015-10-21

Hållbar utveckling - gör vi tillräckligt mycket?

Högskolan i Borås har kommit långt i arbetet med att vara ett hållbart lärosäte. Vi har ett certifierat miljöledningssystem, vilket bekräftar att vi arbetar systematiskt med hållbar utveckling. Vi har policy, mål, handlingsplaner, regler och rutiner på plats. Vi har dessutom en förmåga att rätta till identifierade brister i vår verksamhet, vilket bevisas av omcertifieringen av miljöledningssystemet hösten 2014. Vi har en internrevision som med skärpa påpekar brister i vårt system och framför förslag till förbättringar. Vi har också ett stort antal forskningsprojekt som fokuserar på hållbar utveckling i en bred bemärkelse eller på djupet i någon del. Till detta kommer att våra hållbarhetsdiplomerade utbildningar blir allt fler.

 

Vi är nu i en situation där vi har de allra bästa förutsättningarna att ta oss vidare, men några saker är problematiska: 

 

För det första saknar vi ett tydligt stöd för vårt arbete från regeringen. Vi är ett av sju lärosäten i landet som har ett certifierat miljöledningssystem. År efter år toppar vi Naturvårdsverkets ranking av myndigheternas miljöarbete. Det hade varit en enkel sak att ge certifierade lärosäten en extra ekonomisk tilldelning som finansieras genom att ta medel från bas - och fakultetsanslagen. Tänk vilket incitament det skulle innebära för fortsatta ansträngningar för vår del och för andra lärosäten att utveckla och certifiera miljöledningssystemen. Och tänk vilken tydlig markering det skulle vara från regeringen om vikten av hållbarhet. Det finns vad jag förstår kvar 16 Mkr av de 300 Mkr i ökade fasta forskningsresurser för 2016 att fördela till forskning och forskarutbildning. En bra start skulle vara att använda dessa medel för att premiera systematiskt arbete med att etablera den hållbara högskolan.  

 

För det andra drevs vårt utvecklingsarbete av miljöledningssystemet, som certifierades 2012, uppifrån och mycket tid ägnades åt att motivera betydelsen av att certifiera miljöledningssystemet. Det fanns hos många, chefer och medarbetare en skeptisk inställning. Våra revisorer vittnar nu om att de möter i samband med sina uppföljningar en successivt förändrad inställning i organisationen och en ökad förståelse för innebörden av hållbar utveckling och betydelsen av högskolans arbete. Men fortfarande drivs arbetet i hög grad från ledningsnivå och för få initiativ tas från verksamheten. Det går för långsamt, enligt min uppfattning, att bygga den hållbara högskolan. Vi befinner oss i en utvecklingsfas där den fortsatta vägen mot den hållbara högskolan är att genomföra fler nya utåtriktade aktiviteter. Vi har passerat det stadiet där nya manifestationer behövs för att visa på betydelsen. Det är inte längre enligt min bedömning lösningen på att åstadkomma ett ännu större engagemang. Så frågan är: hur gör vi för att hållbar utveckling i den fortsatta utvecklingen ska bli naturligt integrerad i verksamheten?

 

Jag kan ha fel. Det kanske är så att vi befinner oss i ett läge där hållbarhet redan är integrerat i verksamheten i en sådan utsträckning att hållbarhetsarbetet inte längre är synligt. Benämningen på detta fenomen är integrationsparadoxen, använt av Nolin/Brorström i rapporten "University of Borås as a Sustainable University" och motsäger alltså problematiseringen ovan att inte tillräckligt mycket görs i verksamheten. Det kanske är tvärtom att så mycket görs att vi inte ser det längre. Då blir utmaningen att synliggöra det som inte syns för att säkra en fortsatt uppmärksamhet och successiv utveckling av fokusering på hållbarhet.

 

Vi kommer att fortsätta att driva utvecklingen, uppmuntra goda prestationer och visa upp förebilder. Ett sådant tillfälle då vi prisar de goda exemplen inom hållbar utveckling är Days of Knowledge den 22 oktober. En gynnsam omständighet för att fördjupa och förankra hållbarhetsperspektivet är också det värdegrundsarbete som nu startat inom hela högskolan. Här kommer hållbarhet i en bred bemärkelse att vara i fokus.  

Inga kommentarer: