2015-06-30

Viktigt inför forskningspropositionen

Tisdagen i Almedalen blev för mig seminarier om forskningskvalitet, samverkan och forskningsfinansiering. Morgonen startades med KK-stiftelsens seminarium som gick under rubriken "De nya universitetens och högskolornas forskning - en bättre nyckel till tillväxt och jobb". Här beskrevs delar av en uppföljning över vad som åstadkommits med KK-stiftelsens satsningar på forskningsmiljöer och projekt. Avkastningen i form av ökade kunskaper, ökad kompetens, stärkta nätverk och värdeutveckling för industrin har varit god. Den efterföljande diskussionen med företrädare för olika samhällssektorer bekräftade vikten och samverkan. Mycket kom sedan att handla om hur man kan skapa bättre förutsättningar för att nya universitet och högskolor ska kunna utveckla sina respektive profiler. En fortsatt utveckling av ett diversifierat högskolelandskap måste stödjas. Ett led i detta är att öka basanslagen till de nya universiteten och högskolarna. Här ligger enligt min uppfattning och bedömning en av de viktigaste frågorna framöver för att åstadkomma en gynnsam utveckling av svensk forskning. Flera av högskolorna, Högskolan i Borås är en av dessa, har en mycket god utväxling på det tilldelade och begränsade basanslaget, men vi närmar oss ett läge där vi slår i taket för hur mycket vi kan växla upp de fasta medlen. Vi måste ha en starkare grund att stå på för att klara av att ta oss till nästa nivå. Vi har visat att vi kan. Jag ser fram emot ett genombrott för vår argumentation i form av ökade anslag i den kommande forskningspropositionen.

Det andra seminariet var i regi av Vetenskapsrådet och hade rubriken "Forskningens framtid - hur skapar vi bättre förutsättningar?". Detta seminarium handlade om Vetenskapsrådets kommande inspel till regeringen angående forskningspropositionen och deras uppfattningar i den rubricerade frågan. En av föredragshållarna var forsknings- och utbildningsministern Helene Hellmark Knutsson. Ministern betonade forskningens stora nationella betydelse och den uppbackning som finns för forskning. En tydlig och viktig markering var att vi inte kan ha en motsättning mellan den fria forskningen och den tillämpade. Båda är självfallet lika viktiga. Jag håller med. Ministern talade också om ökad rörlighet. Det ska vara enklare för forskare att komma tillbaka till den akademiska världen efter att de till exempel varit några år i näringslivet. Rörlighet och kvalitetsutveckling handlar också om satsning på unga forskare. Ministern tog upp frågan om basanslag och kommer basanslagen att öka, så betonade ministern att detta ställer stora krav på det akademiska ledarskapet. Mycket viktigt att nämna är också formuleringen att "det finns nationella universitet och högskolor”. Borta är benämningen regionala högskolor. Bra!

Från övriga föredragshållare och kommentatorer kan nämnas:
• Risktagandet i kommande forskningssatsningar måste öka.
• Den kritiska massan är viktig. En grupp måste omfatta minst 10-15 personer.
• Det är positivt med fria forskningsmedel men det måste finnas en miljö att utgå från.
• Vetenskapsrådet arbetar med att formalisera bedömningskriterier för att bidra till ökad rättvisa och jämställdhet.

Jag ser fram emot intressanta inlägg och debatter om inriktningen på och innehållet i den kommande forskningspropositionen.

Nu är jag på väg tillbaka till Västkusten.

Trevlig sommar!

Hållbarhet, textil och mode – billigt blir dyrt

En effektfull start av Kristina Jonäng, som visade upp sin av modedesignern Anna Lidström redesignade konferensdräkt, inledde seminariet: Design for Re:design. Därefter följde föredrag av Anna Lidström och Adrian Zethreaus, som är verksamma inom det av Västra Götalandsregionen finansierade Re:designprojektet med Science Park Borås som utförare. Anna Lidström och Adrian Zethreaus beskrev utgångspunkterna för projektet och de stora utmaningar som branschen har för att svara mot krav på hållbarhet. Inspirerande bilder på redesignade kläder gav en stark positiv känsla till alla möjligheter som finns.

Efter inledningarna följde en paneldiskussion om vad som behöver göras för en hållbar textilindustri. En förändring efterfrågas av politiken, av branschorganisationen, forskare och experter. Det är inte hållbart med den konsumtionstakt som råder idag med omfattande materialförbrukning och negativ påverkan på miljön genom produktion och konsumtion. Det finns ett bekymmer i de affärsmodeller som tillämpas med stora kollektioner och låga priser. Företrädarna för de två modeföretagen som var med i panelen uppmanades att agera. Svaret blev att viljan finns, men hänsyn måste alltid tas till vad konsumenten vill och att förändra konsumtionsmönster är en utdragen process. Alla var inte helt nöjda med detta svar utan menade att det är vad butikerna har på sina hyllor som styr. Kring dessa frågor och kring utveckling av nya material och nya affärsmodeller finns ett stort behov av forskning.

På vårt efterföljande seminarium med rubriken "Hur kan textil och mode bli en ren framtidsbransch och vad säger konsumenterna?" uppmärksammades också vikten av mera forskning inom textil och mode. Politikerna i panelen bekräftade detta. Högskolan i Borås kommer att fortsätta agera i frågan inför kommande forskningsproposition. Med sikte på att regering och riksdag denna gång vågar satsa på miljöer som är under snabb utveckling och som fokuserar hållbarhetsfrågor i en vid bemärkelse.   

2015-06-29

Hållbar stadsutveckling

Jag har varit på Västsvenska Arenan och dagens första seminarium arrangerat av Mistra Urban Futures. Utgångspunkten för seminariet var att vi idag inte bygger ett hållbart samhälle och en hållbar stad. Den enorma tillväxt av nya lägenheter som nu diskuteras, det handlar om 500 000 nya lägenheter, är en möjlighet att bygga staden. Ett budskap från föredragshållarna var att inte se varje utbyggnad som ett enskilt projekt utan att anlägga ett helhetsperspektiv, det vill säga bygga staden. En problematisering skedde utifrån svårigheten att översätta policys till handling. Vackert tal är bra men det händer inget. Nivån mellan den abstrakta översiktsplaneringen och den konkreta nivån måste identifieras och handlingsutrymme skapas.

Några lösningar anvisades. En var ett kraftfullt byggande i stationsnära lägen med högklassiga förbindelser med kollektivtrafik, gång- och cykelbanor, och i övrigt stark infrastruktur. Benämningen är decentraliserad koncentration och skillnaden mot tidigare stora satsningar är utvecklade former för dialog med och engagemang från medborgare. Nya sätt att bygga samverkan mellan civilsamhälle, medborgare, offentlig förvaltning och forskare måste utvecklas för ett framgångsrikt resultat. Honnörsordet för dagen var co-creation eller medskapande.

Ett annat problem som berördes mycket perifert var det höga kostnadsläget i svenskt bostadsbyggande. Naturligtvis finns det ett mycket starkt samband mellan högt kostnadsläge och bristen på integration, och förvånansvärt nog berördes detta knappt. Hållbarhetens dilemma är att kopplingen mellan integration, hyresnivåer och energieffektivitet är mycket komplex.

2015-06-28

På väg till Almedalen


På väg till Visby och Almedalen. För min del är det tredje gången i rad som jag är där. I kväll väntar en tur runt Almedalen och jag har också tänkt att lyssna till det första politikertalet. I år är det centerpartiet och Annie Lööf som inleder.

I morgon måndag väntar en intensiv seminariedag. Det är flera intressanta seminarier om högre utbildning och forskning som jag givetvis har för avsikt att vara med på. Det händer också mycket spännande på den Västsvenska Arenan, med bland annat två seminarier om den textila näringen och betydelsen av att branschen fokuserar på hållbar utveckling i en bred bemärkelse. Det handlar om fortsatt utveckling av tekniker för återanvändning av textil material, användning av nya material i textiler, framförallt skogsråvara, nya affärsmodeller baserat på hållbarhet och ständig utveckling av arbetsmiljön i produktionsanläggningar världen över. Högskolan är medarrangörer i ett av dessa seminarier.

Almedalen är ett utmärkt tillfälle för kunskapsutveckling, för att knyta nya kontakter och bekräfta men också att utveckla gamla. Vår närvaro i Almedalen på olika sätt har varit viktigt för högskolan tidigare år och kommer att bli så i år också. Det är intensiva dagar som väntar, med många intryck och möjligheter att inspireras i den fortsatta utvecklingen av Högskolan i Borås.

2015-06-26

Hållbar kommunstruktur

1974 slutfördes den senaste stora kommunsammanslagningen. Drygt 800 kommuner blev då 278. Därefter har ett antal kommuner brutits upp och en uppsättning nya eller oftast nygamla kommuner har tillkommit. Förklaringen till detta har varit att strukturen visat sig vara olämplig ur såväl ett medborgarperspektiv som ett administrativt perspektiv. I de flesta fall har det handlat om att en av de sammanslagna delarna återigen har blivit en självständig kommun.
Idag är antalet kommuner 290. I samband med kommunsammanslagningen 1974 försvann många lokalsamhällen med en tydlig identitet som självständiga kommuner och såren efter avvecklingar av kommuner har på många håll ännu inte läkt. Studier av kommunal utveckling visar att många håller fast vid den gamla strukturen och har den egna kommunen som ett ideal. Fortfarande - 40 år senare - har man svårt att acceptera den beslutade och genomförda förändringen. Den omständigheten väcker frågan huruvida dagens administrativa struktur skulle försvaras utifrån ett medborgarperspektiv.  Kanske är det så att matchen om lokalsamhällena som egna självständiga kommuner stod på 1970-talet och idag skulle få bry sig om sammanläggningar av det som inte uppfattas som lokala enheter utan administrativa konstruktioner utan historik och identitet.

Ett fåtal av landets 290 kommuner har under de senaste åren vuxit kontinuerligt och stadigt befolkningsmässigt. Dessa kommuner som har en stabil tillväxt och ett ökat skatteunderlag är nästan utan undantag belägna i storstadsregioner. Ett stort antal kommuner minskar över tid successivt befolkningsmässigt, vilket innebär att ett färre antal invånare och skattebetalare ska finansiera den kommunala verksamheten. Efterfrågan på verksamhet kan dessutom vara omvänt korrelerad med tillgången till ekonomiska resurser. I den krympande kommunen blir andelen äldre allt större och behoven av omsorg ökar samtidigt som de egna resurserna för att finansiera verksamheten minskar.

Ett sätt att hantera situationen är att slå samman kommuner och skapa större och mer motståndskraftiga och mindre sårbara enheter. Det behövs kommuner med utvecklingskraft där inte allt fokus måste vara på att försvara ställningarna och bedriva en hårt pressad verksamhet utifrån kravet och ambitionen att ha en ekonomi i balans. En sådan förändring utmanar medborgarperspektivet och den starka identifikation som många kan känna för sin kommun och för sin bygd. En sådan förändring utmanar uppenbarligen också politiken och politikerna. Initiativen måste tas både från riksdag och regering och från enskilda kommuner. Det har under lång tid varit tyst i frågan men nu förefaller saker och ting hända. Vi menar att det är synnerligen angeläget att förändring sker och att alla kommuner ges förutsättningar att bedriva och utveckla verksamheten med upprätthållande av en god ekonomisk hushållning.


Texten är hämtad ur en nypublicerad rapport, Brorström m.fl. för "Hållbar kommun", Kommunforskning i Västsverige, rapport 133 sid. 41-42. 

2015-06-23

Internationalisering av universitet och högskolor

Regeringen har i budgetpropositionen för 2015 och forsknings- och utbildningsministern, Helene Hellmark Knutsson, har i uttalanden starkt markerat vikten av internationalisering i högre utbildning och forskning. I förra veckan genomfördes en konferens arrangerad av utbildningsdepartementet för att belysa betydelsen av internationalisering och diskutera vilka förutsättningarna, hindren och möjligheterna för att öka den. Inbjudna till konferensen var alla lärosäten och andra myndigheter och organisationer som verkar inom fältet högre utbildning och forskning. Ett hundratal personer var på plats och lyssnade till ministern, tog del av inspel från fem särskilt inbjudna talare och deltog i diskussioner i grupper och i plenum. Konferensen kommer följas upp av fyra regionala konferenser under hösten.

Forsknings- och utbildningsministern inledde konferensen och framhöll att vi måste bli mycket vassare inom internationaliseringsområdet och öka det globala samarbetet. Det är viktigt att Sverige kan attrahera unga människor och talanger från andra länder att komma till Sverige. Precis som inom många andra yrkesområden är och kommer framförallt utmaningen vara att rekrytera medarbetare och matcha behov och tillgång på arbetsmarknaden. Regeringens vilja att åstadkomma förändringar och undanröja eventuella hinder för ökad rörlighet är tydlig.

I de efterföljande inspelen behandlade flera av föredragshållarna varför vi ska prioritera internationalisering och öka såväl antalet inresande som utresande. Jag tror att vi alla är överens om vikten av internationella utbyten av skilda slag. Den viktiga frågan är hur vi åstadkommer internationalisering på bredden. Hur gör vi det möjligt för studenter inom alla utbildningsprogram att resa en kortare eller längre period? Hur vi utvecklar vi internationalisering på hemmaplan så att alla studenter kan vara en del av en internationell miljö? Vi måste, när dessa frågor diskuteras, också ta utgångspunkt i faktiska förhållanden, till exempel att det inom vissa utbildningsprogram är svårt att få utrymme för nya moment. En annan omständighet är att det inte är gjort över en dag att bedriva all undervisning på engelska och byta ut all kurslitteratur till engelsk. Det klart att det går att göra men inte utan kvalitetsförluster, i alla fall inte på kort sikt. På konferensen var det SFS ordförande Rebecka Stenkvist som stod för det mest intressanta och viktiga inspelet. Det var frågor av det slaget som nämndes ovan som hon uppehöll sig vid.

En annan fråga som ställdes var hur vi får studenter från andra länder att stanna kvar i Sverige efter avslutad utbildning. En bra åtgärd för att underlätta och stödja är att erbjuda studenterna undervisning i svenska under studietiden och det bör då ske utan tillkommande ytterligare avgifter. Det är samtidigt viktigt att säga att poängen inte alls behöver vara att studenterna ska stanna kvar utan tvärtom återvända hem och bidra till teknik- och kunskapsutveckling i hemlandet till gagn för en hållbar utveckling.

En intressant, viktig och känd aspekt som berördes på konferensen var att medan forskning naturligt är internationell gäller inte samma för utbildningen. En ökad grad av internationalisering skulle ske på ett naturligt och självklart sätt om utbildning och forskning integrerades och inte sågs som åtskilda. Idealet är att alla lärare är forskare och alla forskare är lärare. Ett sätt att markera att universitet och högskolor är utbildning och forskning sammanvävt med varandra är att tilldela lärosätena ett samlat anslag. Detta skulle då också gynna internationalisering på bredden. För övrigt avslutade också forsknings- och utbildningsministern en givande eftermiddag med att framhålla just betydelsen av internationalisering på bredden.

2015-06-17

Tack för ett bra läsår och glad sommar!

När vi återvände efter sommarledigheten förra året var det till en ny organisation. Tre akademier hade ersatt sex institutioner och verksamhetsstödet var samlat i en enhet. Mycket var förberett, men mycket kvarstod också i genomförandet av den nya organisationen. 2014/2015 blev därför ett speciellt läsår. Samtidigt som den nya organisationen successivt har tagit form, indelningar beslutats, chefer tillsatts och nya arbetsformer tillämpats, har den ordinarie verksamheten bedrivits och utvecklats. Arbetsbelastningen har varit hög för många i kombination med en viss osäkerhet om den förändrade organisationens konsekvenser. Nu har vi en ny organisation, givetvis med möjligheter som alltid att justera saker och ting så att organisationen fungerar ännu bättre, men strukturen ligger fast. Organisationen ger oss förutsättningar att fortsätta att utvecklas och expandera, bygga starka utbildnings- och forskningsmiljöer och göra ett kvalificerat verksamhetsstöd ännu bättre.
 
Läsåret 2014/2015 har innefattat att en rad viktiga styrdokument beslutats som ger oss vägledning för verksamhetens inriktning och strategiska satsningar. Högskolan i Borås styrelse har fastställt ett visionsdokument. Studentens lärande i centrum är den givna inriktningen och utgångspunkten när vi ska utveckla kompletta akademiska miljöer och öka andelen forskning. Styrelsen har också fastställt verksamhetsplanen för 2016-2018 där sju fokusområden är beskrivna som alla för oss mot de övergripande målen. Vi har också reviderat den styrmodell som tillämpas och förändrat sättet på vilket akademierna erhåller resurser för utbildning och forskning. Med tillämpning av den nya styrmodellen fastställde styrelsen också planeringsförutsättningarna för 2016-2018, så nu vet vi vilka utgångspunkterna är för höstens planerings- och budgetarbete. Vi har också under året tagit fram en campusplan som baserat på våra omvärldsanalyser, antaganden och ambitioner med lärosätets utveckling visar vilka behov av ytor och lokaler vi har 2025. Ett viktigt arbete som vi genomfört tillsammans med Akademiska Hus.
 
Ett annat arbete som förts i hamn under läsåret är bestämning och beskrivning av våra kärnvärden. Jag tycker att vi hamnat helt rätt och att kärnvärdena verkligen beskriver vad vi är och hur vi vill vara. Ett välkomnande lärosäte med gränsöverskridande samarbeten inom lärosätet och med aktörer i vår omgivning och med utmanande utbildning och forskning där etablerade föreställningar och tillämpningar kritiskt granskas. I utmanande innefattas också att våga sticka ut och tydligt deklarera att vi är det tredje universitet i Västsverige. Våra kärnvärden tillsammans med den statliga värdegrunden kommer nu att ligga till grund för ett gemensamt arbete med beskrivning av högskolans värdegrund. Vi kommer att fokusera på värdegrundsarbetet på hösten första Gränsöverskridande EftermiddagsMöte (GEM) som är den 9 september.
 
Ett gott utgångsläge följer också av de förändringar som Vårändringsbudgeten innebar. Vi har fått ett utökat utbildningsuppdrag och därmed ökade ekonomiska resurser. Vi ska framför allt göra mer inom lärarutbildning och vårdutbildning. Vi kommer också med stor sannolikhet att få ett ökat basanslag till forskning 2017 som en följd av kommande prioriteringar i forskningspropositionen. Något annat skulle med tanke på uttalanden från skilda håll vara en stor besvikelse. Kontentan är att Högskolan i Borås verksamhet expanderar igen och gör det i en ny ändamålsenlig organisation.
 
Men framförallt har vi ett gott utgångsläge som följd av den höga kvalitet som verksamheten har. Vi är bra på utbildning och forskning och har en hög kvalitet i den verksamhet som stödjer studenter och medarbetare och som innebär att vi lever upp till alla de krav som ställs på oss som statlig myndighet. Vi kan konstatera ett högt söktryck till våra utbildningar inför antagningen till höstterminen, vi går mot strömmen. Förklaringen är helt enkelt att vi har ett bra utbud av utbildningar och ett gott renommé som följd av god kvalitet. Vi har nöjda studenter och ett gott utfall i de av Universitetskanslersämbetet genomförda utvärderingarna. Vi ökar vår externa forskningsfinansiering och antalet publikationer i den av Vetenskapsrådet använda databasen. Vi blir allt mer konkurrenskraftiga i vår forskning. Vi utvecklar vår samverkan med organisationer av skilda slag i vår omgivning och hållbar utveckling präglar allt mer vår verksamhet.
 
Det går bra för oss men vi har många utmaningar. Vi har en takt i verksamheten som inte riktigt motsvaras av våra basresurser, vi behöver rekrytera nya medarbetare, vi behöver utveckla samarbetet inom högskolan och få ett större engagemang kring gemensamma aktiviteter och vi behöver få resurser för att bygga upp nya utbildningsprogram för att svara mot angelägna samhälleliga behov. Vi behöver också arbeta vidare med att bli den hållbara högskolan i alla dess bemärkelser. Jag ser fram emot ett fortsatt arbete för att tillsammans göra Högskolan i Borås ännu bättre och starkare.
 
Det har som sagt varit ett speciellt år och vi är alla väl förtjänta av sommarledighet. Det är viktigt att komma ifrån ett tag, få tänka på annat och få tid att göra alla de saker som inte hinns med i vardagen. Det behöver inte vara några stora äventyr. För min del handlar det helt enkelt om att få ordentligt med tid för att umgås med familj och vänner, hänga med barnbarnen Alicia och Vincent, läsa mer skönlitteratur, läsa morgontidningen riktigt ordentligt tillsammans med en kopp nybryggt gokaffe, laga god mat, sova lite längre på morgonen och därefter ta en joggingrunda och ett morgondopp. Jag hoppas att ni alla får en riktigt bra sommarledighet och tack för stort engagemang och goda insatser under året.
 

Björn Brorström
Rektor

2015-06-16

Styrelsemöte gav akademierna en större självständighet

En rad viktiga beslut fattades vid styrelsen för Högskolan i Borås sammanträde den gångna veckan. Högskolans verksamhetsplan för 2016-2018, som beskriver strategiska satsningar på sju fokusområden fastställdes. Planen innebär en mycket tydlig inriktning på våra strategiska satsningar och vilka kvaliteter i verksamheten som för oss vidare mot målbilden om att bli det tredje universitetet i Västsverige. Styrelsen fattade också beslut om en ny styrmodell eller kanske snarare revidering av den befintliga. Två förändringar är att akademierna i den nya styrmodellen direkt tillförs 90 procent av sitt intjänande mot tidigare 80 procent och att omfattningen på den externa forskningsfinansieringen tilldelas en större betydelse i fördelningen av anslaget till forskning. Syftet är att öka akademiernas självständighet och uppmuntra till att söka externa medel till forskning.

Styrelsen behandlade också planeringsförutsättningar för samma period och beslutade om preliminära ramar. Vårändringsbudgeten innebär för högskolans del ett utökat utbildningsuppdrag och mera resurser, nu expanderar verksamheten igen. I och med styrelsens beslut om verksamhetsplan och preliminära ramar har förutsättningarna för planerings- och budgetarbetet inom akademierna och verksamhetsstödet klargjorts.

På styrelsen behandlades också som ett informationsärende ansökan om examensrättigheter på forskarnivå inom området: Människan i vården. En fortsatt bearbetning av ansökan sker nu med sikte på ett beslut i styrelsen den sjunde oktober om att ansöka. Därefter skickas senast den 15 oktober ansökan till Universitetskanslersämbetet för prövning och beslut. Människan i vården är ett starkt forskningsområde för högskolan. Det är en etablerad miljö med många viktiga publicerade forskningsresultat och intressanta pågående och planerade projekt. Utmaningen är som brukligt i dessa sammanhang att göra området rättvisa i den beskrivning som upprättas. Vi arbetar vidare och med goda råd med oss från styrelsen.


I förra veckan sammanträde också styrelsen för Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Det är mycket lärorikt och givande på alla sätt och vis att vara medlem i styrelsen och diskutera och ta ställning till, för sektorn, viktiga frågor och utmaningar. Vid styrelsemötet denna gång var de större ärendena det nordiska universitets- och högskolesamarbetet, ledningsutredningens preliminära slutsatser och rekommendationer samt SUHF:s kommande inspel till arbetet med forskningspropositionen. Vad gäller inspelet finns det stor sammanstämmighet mellan lärosätena i flera viktiga frågor och inte minst av betydelsen av kraftigt ökade bas- och fakultetsanslag.    

2015-06-11

Hållbar välfärd - kvalitet och finansiering

Behoven av en utbyggnad och förstärkning av skola, vård och omsorg är mycket stora. Det förs en intensiv debatt i landet om hur vi ska komma tillrätta med bristande kvalitet på den svenska skolan. Åsikterna är många och divergerande men de har det gemensamt att insatser av olika slag kostar pengar. Besluten och åtgärderna, vilka de nu är, fordrar ekonomiska resurser. Antalet äldre och äldre/äldre ökar kraftigt och med det behovet av stora resurser för att upprätthålla en hög kvalitet. Utredningar har visat på stora behov av intäktsförstärkningar för att kunna finansiera utbyggnaden och upprätthålla hög kvalitet samtidigt som det kommer att råda betydande personalbrist. Så om finansieringen ordnas så kanske inte det har någon betydelse, det finns inte tillräckligt med personal för att utföra de tjänster och de arbeten som krävs. Men i vilket fall som helst måste finansieringsfrågorna diskuteras och vilka intäktskällor som finns och som kan skapas klargöras.

 

Det finns också övergripande hot mot en hållbar välfärd. 2000-talet har präglats av individualisering. Den egna enskilda individen ska förverkliga sina ideal och drömmar och det finns inga gränser för vad som kan uppnås. Nina Björk för i boken "Lyckliga i alla sina dagar" ett intressant resonemang om utopier (Björk 2012). Hon menar att medan det i ett individperspektiv är högst relevant och accepterat att motivera egna planer och satsningar med att "The sky is the limit" är det flummigt, inte accepterat och orealistiskt att tala om utopier i det kollektiva perspektivet. Den enskilde kan nå hur långt som helst men att skapa ett rättvist samhälle är en omöjlighet, en utopi.

 

Vi påminner oss i sammanhanget viktiga och optimistiska samhällsvetenskapliga texter från bland annat nobelpristagaren Elinor Ostrom (se till exempel Ostrom 1990) om hur samarbete, förtroende och ansvar ligger till grund för en samhällsmodell som vare sig baseras på marknad eller hierarki. Resursfördelning och hantering av gemensamma tillgångar hanteras genom informella överenskommelser baserade på förtroende och samarbete. På det sättet hanteras utmaningar och skapas utvecklingskraft.

 

En annan kritisk betraktelse av samhällsutvecklingen är ekonomhistorikern Fergusons texter och bidrag till debatten (Ferguson 2013). Han menar att generationskontraktet är brutet. Vår generation är inte beredd till försakelser för att kommande generationer ska få tillgång till det välstånd som vi har, vilket sannolikt samtidigt innebär att kommande generationer inte är beredda att sörja för de som kommer efter, de kanske inte heller är beredda att ta hand om oss ordentligt som ställt till det. Ett ytterligare betraktelsesätt som beskriver och problematiserar individualiseringen är Robert Putnams i boken "Bowling Alone" (Putnam 2000). Amerikanerna gör allt mindre tillsammans och bilden för detta fenomen är att man numera går ensam till bowlinglokalen och ensam spelar några serier.

 

Regeringen har aviserat att tillsätta en utredning i syfte att ersätta styrmodellen New Public Management (NPM). Det är en märklig idé eftersom NPM inte är en sammanhållen styrmodell utan består av en rad olika delar som dessutom i vissa avseenden är konkurrerande. Till exempel betraktas ofta såväl resultatstyrning som processtyrning vara delar av NPM, vilket är anmärkningsvärt eftersom styrmodellerna är varandras principiella motsatser. Resultatstyrning handlar om vad som uppnås och processtyrning om hur verksamheten bedrivs. Istället för att fokusera på en styrmodell som uppfattas vara boven i dramat för en väl fungerande offentligt finansierad verksamhet borde ett helhetsgrepp tas kring framtida välfärdsmodeller och hur välfärden ska organiseras. Frågor som bör ställas är vilken den ideala modellen för svensk samhällsorganisation är, vad som är genomförbart utifrån utvecklingslinjer och etablerade traditioner och modeller samt vilka modeller som är möjliga i kombinationen ideal och förutsättningar. Rubriken skulle kunna vara " Ett hållbart samhälle med hållbar tillväxt".

 

Texten är hämtad ur en nypublicerad rapport. Brorström m fl Hållbar kommun", Kommunforskning i Västsverige, rapport 133, sid. 39-41

2015-06-03

Hållbart klimat

Det sker en snabb och mycket framgångsrik teknikutveckling inom klimat- och energiområdet. Användningen av förnyelsebar energi ökar, effekten av nya energikällor förbättras, oljeberoendet minskar, återanvändning och återvinning av olika typer av material ökar och effektivare reningsprocesser vid förbränning innebär minskad påfrestning på miljön. Kommunerna har naturligtvis ett stort ansvar i sammanhanget för att genomföra fortsatta satsningar och förbättringar. Ansvaret är bland annat att investera i nya och effektivare anläggningar för hantering av avfall och att informera om och sprida kunskap om hur vi som medborgare och brukare bör agera för att bidra till förbättringar. Teknikutveckling, ökad uppmärksamhet, ökade kunskaper och ökad medvetenhet om den rådande situationen inger hopp. Vi tänker och agerar idag väsentligt annorlunda till gagn för klimatförbättringar. De genomförda intervjuerna bekräftar också bilden av en ökad medvetenhet om de utmaningar som finns.

Mot ovanstående tämligen optimistiska beskrivning och bild kan ställas faktiska händelser som väcker frågor och inger oro. "På väg hem från vårt sommarställe i Norra Bohuslän till Göteborg senhösten 2014 tvingades vi att köra långa omvägar på grund av kraftiga översvämningar av vattendragen. Något som aldrig hänt oss tidigare. Nästan framme i Göteborg blev det tvärstopp på E6:an på grund av en översvämmad Nordre Älv. Två månader senare upplevde vi en storm på västkusten och ett obehagligt högvatten som nästan nådde rekordnivåer. Vi klarade vår sjöstuga med en decimeter tillgodo. Något är som det inte borde vara".

De obehagliga upplevelserna av ostyrd natur bekräftas av statistik som visar att utsläppen fortsätter att öka och att vi inte ens i Sverige ser ut att klara de långsiktiga miljömålen. Naturvårdsverket konstaterar i sin årliga uppföljning av de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen att utvecklingen i miljön är positiv för fyra av målen, negativ för fem och för resterande är riktningen otydlig (se miljömål.se/au). Vi förbrukar långt mer naturresurser än vad vi borde göra baserat på vår folkmängd. Vi behöver alltså inte söka oss till USA, Kina och expanderande tidigare utvecklingsländer för att konstatera att vi förefaller sakna kontroll och att utvecklingen inte har vänt.

2008 drabbades världen och Sverige av en finansiell kris och oro som närmast påminde om krisen på 1930-talet. Det finansiella systemet visade sig inte tåla påfrestningar som följd av kraftigt fallande huspriser i USA. Det finansiella systemet höll på att rasa samman och räddades av stora insatser av offentliga medel. En effekt av krisen blev kraftigt minskad konsumtion och därmed också minskad produktion. Minskning i produktion och distribution innebar minskade utsläpp och förbättrade klimatvärden. När hjulen så smått började rulla igen ökade återigen påfrestningarna på miljön. Det ekologiska systemet klarar inte en högkonjunktur, även om det är långt ifrån någon sådan som västvärlden befinner sig i nu.

Utmaningen är enorm. Tillväxt skapar resurser som kan fördelas så att välfärd i en allmän och klassisk mening kommer fler till del. Men samtidigt innebär tillväxt, ökad produktion och konsumtion stora påfrestningar på det ekologiska systemet. Ett honnörsuttryck idag och en nödvändighet är hållbar tillväxt, men frågan är vad det är för någonting.

Texten är hämtad ur en nypublicerad rapport. Brorström m fl "Hållbar kommun", Kommunforskning i Västsverige, rapport 133, sid. 36-37