2014-10-22

Ansvarsfull forskning och innovation

Vetenskap och allmänhet (VA) arrangerade i förra veckan i samband med årsmötet den så kallade VA-dagen. Dagen ägnades åt Responsible Reasearch and Innovation (RRI), som är ett program och förhållningssätt initierat av EU-kommissionen. Programmet syftar till att främja ansvarsfull forskning och innovation och till att utveckla harmoniska och effektiva relationer mellan vetenskap och samhälle. Det finns en stark koppling mellan RRI och grundidén för EU:s ramprogram för Horizon 2020. Här betonas innovation för att hantera de globala samhällsutmaningarna och vikten av att forskningsresultat blir innovationer. Medverkan från olika typer företag och samhällsorganisationer och betydelsen av att kunna påvisa påverkan på samhällsutveckling betonas parallellt med vetenskaplig excellens inom Horizon 2020.

 

VA är den svenska noden i utvecklingen av synsättet och verktygen för RRI. VA-dagen var ett led spridningen av kunskaper om RRI och för många var det nog första mötet med begreppet. RRI handlar om att genom bred medborgerlig medverkan säkra att forskning och de resultat som forskningen genererar äger samhällelig relevans. Utgångspunkten är att forskningens legitimitet och därigenom långsiktiga finansiering förutsätter att forskningen är och uppfattas vara relevant. I ett långsiktigt perspektiv kan inte vetenskapssamhället ägna sig åt egna problemställningar och åt att räta ut frågetecken som ingen efterfrågar ska bli uträtade.

 

Det lätt att hålla med men det är långt ifrån oproblematiskt. En fråga av praktisk karaktär är vilka verktygen och formerna är för att föra ut kunskap om forskning och få en bred debatt. En studie publicerad av VA visar att förtroendet för forskning är stort och forskare tillhör de yrkesgrupper som åtnjuter högst förtroende, i nivå med lärare och poliser men en bit efter läkare. Men det finns stora skillnader mellan forskningsområden, med medicinsk forskning i topp och samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning längre ned. Det finns många förklaringar till denna skillnad och en är i vilken utsträckning forskning och forskningsresultat når ut och vilken typ av resultat som redovisas. Uppenbarligen måste ändå samhällsvetare och humanister blir bättre på att redovisa vad de gör och delta i debatten för att vinna förtroende. Förtroende är samtidigt i sammanhanget något problematiskt. Ett mycket högt förtroende får inte innebära ett okritiskt förhållningssätt till valda forskningsfält, forskningsfrågor och framkomna resultat.

 

En fråga av principiell karaktär är hur nyttig ur ett samhälleligt och medborgerligt perspektiv som forskningen ska vara och vem som bestämmer var gränsen går. Vi har ett ansvar för att bedriva forskning som stödjer en hållbar samhällsutveckling och som innebär att de stora samhällsutmaningar som vi står inför beforskas. Det finns från forskningsfinansiärer och inte minst från EU-kommissionen och Horizon 2020 deklarationer om utgångspunkter för och inriktning på den forskning som ska bedrivas och vilken impact den förväntas få. En stor del av Horizon 2020:s budget på 80 miljarder euro kommer att fördelas till forskning om hållbar utveckling. Så där finns en styrning som också är berättigad, men det är samtidigt så att det alltid måste vara forskaren som formulerar problemet och det är forskarens nyfikenhet som driver forskningsprocessen. Styrningen får inte ske på bekostnad av till synes udda frågor och oväntade resultat.

 

För att hantera våra egna utmaningar inom akademin behöver vi föra en öppen diskussion kring det akademiska ansvaret och dess innebörd. VA-dagen och VA:s verksamhet är viktiga aktiviteter, diskussion och debatt kring Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) framtidsmanifest en annan och Högskolan i Borås Humboldtseminarier en ytterligare. 

Inga kommentarer: