2014-05-20

Egenskaper för framgångsrika kommuner - avsnitt 3

Hösten 2008 kom krisen till kommunerna efter bolånekris i USA, Lehmann Brothers konkurs, stor oro på de finansiella marknaderna och en befarad kraftigt minskad tillväxttakt och sysselsättningsgrad. Skatteutfallsprognoserna för de närmaste åren visade på dramatiska minskningar av skatteintäkterna och behov av stora verksamhetsanpassningar inom kommunerna om kravet på ekonomi i balans och god ekonomisk hushållning skulle kunna upprätthållas. Företrädare för många kommuner runt om i landet uttryckte mycket stor oro för utvecklingen och för konsekvenserna för den kommunala verksamheten och ekonomin.

 

Idén väcktes då att i stor skala studera hur kommunerna möter och hanterar krisen. Vilka är de förändringar som gör att en kommun på ett framgångsrikt sätt klarar att hantera krisen? Kommunforskning i Västsverige tillsammans med övriga universitetsbaserade kommunforskningsinstitut utvecklade och formulerade ett forskningsprogram och hösten 2009 kunde forskningsarbetet starta. 47 kommuner anslöt och medverkade i programmet. En första diskussion med medverkande kommuner handlade om vilken den övergripande frågeställningen var och många motsatte sig då att begreppet kris skulle användas, istället skulle frågan vara "Hur hanterar kommunerna besvärliga situationer?".

 

När intervjuer i kommunerna sedermera startade våren 2010 var en av frågorna ändå hur kommunen hanterat krisen. Det visade sig då att många av de intervjuade inte alls ville kännas vid att det varit någon kris. Det som hände hösten 2008 var långt ifrån särskilt allvarligt och kunde tämligen enkelt hanteras. Svaren väcker frågan varför kommunföreträdare, politiker och tjänstemän, inte alls höll med om att det varit någon kris. Alla minns vi ju den dramatik som präglade samhällsutvecklingen och framtidsbedömningar hösten 2008. Tänkbara förklaringar till varför en kris inte erkänns är:

 

1)    Det vittnar om bristande omvärldsanalys, ledning och styrning att hamna i en akut krissituation. En framgångsrik kommun hamnar aldrig i en kris och att i efterhand bekräfta att en krissituation fanns undviks.

2)    Det är en naturlig efterhandskonstruktion att inte erkänna eller acceptera krisen. Den är över och har förbleknat. Organisationer och individer minns helt enkelt inte, eller vill inte minnas, svårigheterna.

3)    Det blev aldrig någon kris eftersom staten gick in med stora finansiella förstärkningar i form av en ökning av de generella statsbidragen. Totalt 17 miljarder.

4)    Krisen, det som blev kvar efter statliga insatser, hanterades genom klassiskt besparingsarbete.

5)    Krisen relaterades, av de som var med då, till tidigare kriser, framförallt till finanskrisen i början av 1990-talet och i den jämförelsen var utvecklingen hösten 2008 oproblematisk.

6)    Många hade en god ekonomi, tillräcklig motståndskraft och framförhållning så något krisläge uppstod aldrig.

 

Slutsatsen är att det behövs mer än de dramatiska förändringar som skedde hösten 2008 för att kommunerna ska vidta mer genomgripande förändringar. Innovationer lyser med sin frånvaro, klassiskt besparingsarbete bedrivs däremot. En annan slutsats är att kriser och hur de uppfattas och hanteras måste studeras när de pågår och inte i efterhand för då har de inte funnits, möjligtvis reducerats till besvärliga situationer.

Inga kommentarer: