2013-08-29

Styrning - former, utvecklingslinjer och sediment

Managementforskaren William Oucchis beskrivningsmodell över möjliga styrformer är synnerligen kraftfull och klargörande. Grunden för styrning är huruvida verksamhetens resultat kan beskrivas eller om sambanden mellan orsak och verkan är klara. I det första fallet kan resultatstyrning utövas i det andra fallet kan regelstyrning utövas. Om vare sig resultat- eller regelstyrning kan tillämpas, om båda frågorna besvaras med nej, får ledningen förlita sig på att den kompetens som ansvariga och medarbetare besitter innebär att verksamheten är effektiv. Styrning utövas då genom kompetenskontroll. Modellen är genialt enkel och visar vilka alternativen för styrning är.

 

Modellen kan också användas som underlag för att resonera om rörelseriktningen i utveckling och tillämpning av styrmodeller i offentlig verksamhet.

 

En strävan under de senaste decennierna har varit att öka inslagen av resultatstyrning, mätning av prestationer och kvalitet, vilket är huvudingrediensen i det som benämns New Public Management. Inriktningen och önskan är att mäta vad verksamheten åstadkommer och använda resultatmått som underlag för styrning. En annan strävan har varit att minska inslagen av regelstyrning och ersätta regler med resultat, en benämning på denna rörelse är och har varit avbyråkratisering. En tredje utvecklingslinje är att finna orsakssambanden och förbättra verksamheten genom att vidta konkreta åtgärder i verksamhetsprocesserna. Detta benäms lean management, som i bland anses vara en del av New Public Management, men som bygger på en helt annan filosofi än resultatstyrningen.

 

Utvecklingen mot resultatstyrning eller processtyrning innebär båda förändrade villkor för professioner. Det som ur ett centralt perspektiv uppfattas som decentralisering och verksamhetsförbättringar kan ur professionernas perspektiv uppfattas som inskränkningar i deras självständighet. En medvetenhet om detta är centralt vid organisationsutveckling. Jag har själv deltagit i utvecklingsprojekt inom hälso- och sjukvården med den goda intentionen att klargöra ansvar och decentralisera beslut och befogenheter och mötts av stora invändningar och skeptisk inställning från företrädare för hälso- och sjukvårdens professioner.

 

En annan viktig aspekt är att vid implementering av en ny styrmodell blir sediment i från tidigare styrmodeller ofta kvar. Vid till exempel en övergång till resultatstyrning och fokus på resultat, regleras fortfarande hur saker och ting ska göras och vem som ska göra det. Universitet och högskolor tilldelas resurser utifrån uppnådda resultat i form genomströmning och kvalitet på utbildning och forskning, men samtidigt begränsas vår handlingsfrihet av regler av skilda slag. Vi kan inte fritt disponera hela vårt anslag utan en uppdelning sker i utbildning och forskning, för beslut i vissa frågor fordras en viss formell kompetens och inrättande och genomförande av vissa utbildningar kan ske först efter särskild prövning som baseras på andra saker än vad lärosätet faktiskt åstadkommit. Så resultatstyrningen är långtifrån renodlad. Oucchis modell visar tydligt vilka alternativen är, men också hur komplex frågan om styrning är.  

Inga kommentarer: