2013-07-11

Mitt Almedalen 2013

Jag anlände till Visby tisdag lunch och återvände hem torsdag lunch. Det blev några mycket intensiva och riktigt givande dagar. Jag hann med nio seminarier, två partiledaranföranden, några planerade möten och en mängd oplanerade.

 

Av naturliga skäl följde jag flera av de seminarier som behandlade vår egen sektor högre utbildning och forskning. I ett av seminarierna beskrev företrädare för de konstnärliga högskolorna i Stockholm, som nu slås samman och bildar Stockholm University of the Arts, bakgrunden och motiven till förändringen. Sammanslagningen innebär en större och starkare miljö för utveckling av konstnärlig forskning och därigenom också högre kvalitet på utbildningen. Möjligheterna beskrevs med stor entusiasm och övertygelse. En viktig omständighet är tillskottet på 40 Mkr i senaste forskningspropositionen. Min uppfattning är att starkare konstnärlig utbildning och forskning i Stockholm gynnar området och är bra för vår verksamhet. Men det är viktigt att vi också tillförs väsentligt ökade resurser, vi har trots allt till skillnad från högskolorna i Stockholm, redan examensrätt på forskarnivå inom det konstnärliga området.

 

Seminariet "Spelar det någon roll för Sveriges framtid vem som styr högskolepolitiken?" arrangerades av SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund) och baserades på en nyutgiven debattbok som i sin tur är föranledd av det manifest för högre utbildning som SUHF låtit utarbeta. Manifestet "Framtiden börjar nu" behandlar kompetens, dialog och profil och debattboken är uppbyggd kring dessa delar. Det är självklart att politiken påverkar förutsättningar för och inriktning på högre utbildning och forskning. Men frågan besvarades inte på seminariet direkt. Seminariet blev istället en bekräftelse av vikten av vissa viktiga grundläggande villkor och egenskaper såsom långsiktighet och profilering. Det är lätt att hålla med samtidigt som jag menar att den vedertagna uppfattningen att svenska lärosäten är alltför lika måste prövas. Det förefaller ha blivit taget för givet snarare än att påståendet är bekräftat. Ett tips till nästa år är att bygga en seminarieserie på begreppet profil och låta lärosäten beskriva sina strategier till grund för en ordentlig diskussion kring profilering och kvalitetet. Långsiktighet kan också diskuteras, det är önskvärt men vi väljer våra förtroendevalda för fyra år och så vill vi ha det och därav följer alltid viss ryckighet. De tillfälliga platser som vi nu har, och som många beklagar sig över, är också ett resultat av betydelsen av att visa politisk vilja och handlingskraft i en situation med hög ungdomsarbetslöshet. I grund och botten således uttryck för en väl fungerande demokratisk ordning.

 

Flera seminarier behandlade samverkan mellan universitet och högskolor och det omgivande samhället. Ett av dessa var i regi av Vetenskap och Allmänhet och hade fokus på mätning av samverkan. De flesta var skeptiska till idén att överhuvudtaget mäta samverkan och några konkreta förslag till hjälp för Vinnova redovisades inte. Vare sig vi vill det eller inte kommer kriterier för samverkan att utvecklas och beslutas och det är viktigt att dessa blir så relevanta som möjligt och är uttryck för en fruktbar samverkan. Det som förvånade var inte att förslag uteblev utan att samverkan inte alls relaterade till hållbar utveckling. Inte ett ord sades om universitetens och högskolornas ansvar att sprida kunskaper om hållbar utveckling och skapa mötesplatser där hela vidden av hållbar utveckling problematiseras. Lärosäten med fokus på hållbar utveckling borde premieras.

 

Jag var också på ett seminarium som ställde frågan om forskningen behövs i Almedalen. Svaret är naturligtvis självklart och paneldeltagarna var rörande överens om att forskning är nödvändig för att säkra kvalitet på beslutsunderlaget. En idé var att på nästa års Almedalsvecka låta forskare recensera politiska debatter och kanske också medias tolkningar utifrån vetenskapliga perspektiv. Ett problem som diskuterades var också medias förenklingar av forskningsresultat och risk för ofullständig och som en följd därav felaktig information. Ett dilemma som belyser vikten av att forskare också måste ha stor egen förmåga att förmedla framkomna resultat och dess implikationer.

 

Ett flertal forskare från vår högskola medverkade under veckan och jag hade tillfälle att lyssna på två av de våra; Lotta Dellve och Lars Sandman. Lotta medverkade i ett seminarium om chefer som blir utsatta för mediadrev, hur de uppfattar och hanterar situationen och med vilka konsekvenser. Lars medverkade i ett seminarium om vårdyrkets attraktionskraft och hur hög kvalitet ska upprätthållas i förhållande till de utmaningar som väntar med en dramatisk ökning av antalet äldre. Titeln på seminariet var "Stolt över mitt yrke? Går det att skapa en attraktiv marknad för framtidens vårdarbetare?"

 

På den västsvenska arenan arrangerades en mängd seminarier med bland annat Chalmers och Göteborgs universitet som medarrangörer, däremot inte regionens högskolor, vilket är både märkligt och problematiskt med tanke på den kvalitet som kunde tillförts. Jag var på ett av seminarierna. Seminariet behandlade Life Science brett med inlägg från företrädare för läkemedelsindustrin, forskare, experter och beslutsfattare. En intressant redovisning gavs av branschens struktur och utveckling med avseende på sammanslagningar och förändrade ägarförhållande. En gemensam bedömning och ståndpunkt var att det fordras en nationell kraftsamling. Utvecklingskostnaderna och riskerna för att produkter aldrig möter marknaden är höga och det krävs samarbete mellan flera bolag och samarbete mellan industrin och offentligt finansierad forskning och klinisk verksamhet för att kunna genomföra satsningar. Vi har inom högskolan en mängd intressanta projekt inom det medicintekniska området och måste på ett tydligt sätt bli en del av satsningen på Life Science inom regionen. Seminariet handlade mycket om rådande och kommande framtida utmaningar och leddes på ett utomordentligt sätt av Helena Nilsson från Västra Götalandsregionen.

 

Om framtiden handlar också Innovationsrådets slutrapport "Att tänka nytt för att göra nytta - om perspektivskiften i offentlig verksamhet". Resultaten från utredningen redovisades översiktligt, efter en inledning av civil- och bostadsministern Stefan Attefall, av Innovationsrådets ordförande Dan Eliasson. En rad förslag till förändringar redovisas i syfte att förenkla, ge förutsättningar för förändring, öka effektiviteten och långsiktigheten. Det finns anledning att återkomma till förslagen i kommande blogg, jag nöjer mig nu med att konstatera att mottagandet på seminariet var tämligen svalt. En risk finns för att utredningsresultaten och förslagen inte väcker någon större uppmärksamhet och debatt, vilket i sin tur i så fall kan innebära att ansatsen innovation i offentlig förvaltning får sig en törn redan innan innovationstänkandet fått fäste i offentlig verksamhet.

 

Om framtiden handlade också Kairos Futures seminarieserie 2033. Jag deltog på ett av seminarierna som baserades på spaningen "Tillsammans". Trenden är att vi gör och vill göra alltmer tillsammans med konsekvenser för vardagen, boendemiljöer och arbetsplatser. Det var ett trevligt seminarium och en del tankar väcktes men resonemangen var väl prövande för att vara i min smak.

 

Utöver seminarierna innefattade dagarna i Visby en rad olika möten av skilda slag. Almedalen är en viktig plats för utbyte av idéer och erfarenheter och deltagande ett måste i våra ansträngningar att utveckla vårt lärosäte.

2 kommentarer:

Cissi Askwall sa...

Hej Björn!

Roligt att du ville vara med på Vetenskap & Allmänhets dialogseminarium om att mäta och belöna samverkan under Almedalsveckan! Ett förslag till hur man skulle kunna mäta samverkan presenterades vid seminariet - det vi själva föredrog. Förslaget finns beskrivet här: http://v-a.se/2013/06/sa-starker-vi-samverkan-delrapportering-infor-almedalen-2013/
Den som vill ta del av seminariet kan se det på video liksom läsa ett referat här: http://v-a.se/2013/07/intensivt-almedalssamtal-om-att-starka-samverkan/

Fortsatt skön sommar!

Anonym sa...

Hej Björn,

angående Almedalen och seminariet där vill jag bara förtydliga att det är tre av sex konstnärliga högskolor i Stockholm som går ihop, nämligen de inom scenkonst och media; Dans- och Cirkus, Opera och Stockholms Dramatiska. Tillsammans blir de något mindre än tex Kungl. Musikhögskolan eller Konstfack. Både KMH, Konstfack och Kungl. Konsthögskolan står utanför sammanslagningen och kommer att vara fortsatt självständiga lärosäten. Musik samt Bild- och Formområdena ingår alltså inte i Stockholm University of the Arts.

Hälsningar!

Maria Lantz, rektor Konstfack