2012-01-26

Profilering och likformighet

 

Ett differentierat högskolelandskap är önskvärt. Lärosätena har väsentligt olika förutsättningar. Alla har samma huvuduppgift, att bedriva utbildning och forskning, men en ändamålsenlig och effektiv lärosätesstruktur borde innebära att inriktningen varierar. Dessvärre är det så att utvecklingen under de senaste åren, där en profilering av verksamheten har varit målet för många, paradoxalt nog drivit fram en ökad likformighet. Krav på traditionell form av forskningsanknytning på utbildningarna och kvalitetsbedömningar av forskningen baserad på publicering i traditionella vetenskapliga journaler befrämjar likformighet. Det är olyckligt och innebär mycket stora krav på de lärosäten som vill utveckla en stark tillämpningsorienterad profil och samtidigt måste upprätthålla en klassisk vetenskaplig inriktning. Risken är att flervetenskaplighet och nydanande forskning går förlorad till förmån för fokus på etablerade discipliner.

 

Forskningspropositionen, som sannolikt inte kommer att innehålla så mycket mera resurser, kan bidra till att rätta till situationen genom att omfördela till profilerade miljöer. En annan viktig aspekt är att kvalitetsutvärderingarna verkligen visar sig fånga resultat på ett stabilt och trovärdigt sett. Då skulle frågan om hur utbildningen bedrivs och vilka resurser som finns kunna tonas ned. En annan viktig aspekt är att bedömare av examensrättigheter inte sitter fast i gamla upptrampade disciplinära hjulspår utan ser styrkan i nya angreppssätt och områdesbeskrivningar. Det har brustit i detta avseende tidigare.

 

Innebörden av ett differentierat landskap behöver också diskuteras mycket mera i olika grupperingar och sammanhang. Jag ser framemot att delta i sådana diskussioner.

 

Inga kommentarer: