2012-01-26

Profilering och likformighet

 

Ett differentierat högskolelandskap är önskvärt. Lärosätena har väsentligt olika förutsättningar. Alla har samma huvuduppgift, att bedriva utbildning och forskning, men en ändamålsenlig och effektiv lärosätesstruktur borde innebära att inriktningen varierar. Dessvärre är det så att utvecklingen under de senaste åren, där en profilering av verksamheten har varit målet för många, paradoxalt nog drivit fram en ökad likformighet. Krav på traditionell form av forskningsanknytning på utbildningarna och kvalitetsbedömningar av forskningen baserad på publicering i traditionella vetenskapliga journaler befrämjar likformighet. Det är olyckligt och innebär mycket stora krav på de lärosäten som vill utveckla en stark tillämpningsorienterad profil och samtidigt måste upprätthålla en klassisk vetenskaplig inriktning. Risken är att flervetenskaplighet och nydanande forskning går förlorad till förmån för fokus på etablerade discipliner.

 

Forskningspropositionen, som sannolikt inte kommer att innehålla så mycket mera resurser, kan bidra till att rätta till situationen genom att omfördela till profilerade miljöer. En annan viktig aspekt är att kvalitetsutvärderingarna verkligen visar sig fånga resultat på ett stabilt och trovärdigt sett. Då skulle frågan om hur utbildningen bedrivs och vilka resurser som finns kunna tonas ned. En annan viktig aspekt är att bedömare av examensrättigheter inte sitter fast i gamla upptrampade disciplinära hjulspår utan ser styrkan i nya angreppssätt och områdesbeskrivningar. Det har brustit i detta avseende tidigare.

 

Innebörden av ett differentierat landskap behöver också diskuteras mycket mera i olika grupperingar och sammanhang. Jag ser framemot att delta i sådana diskussioner.

 

2012-01-18

Beredskap och utveckling i högskolelandskapet

Budskapet är tydligt. Det kommer att ske ytterligare omfördelningar av utbildningsplatser mellan lärosäten i budgetpropositionen för 2013. Måsten för att undvika minskat anslag/takbelopp är att hålla en hög kvalitet, klara prövningar av examensrättigheter och ha ett gott sökttryck med många förstahandssökande. Men det är inte säkert att detta räcker för ett lärosäte med vårt innehåll och vår inriktning. Läkarutbildningen och utbildningen av civilingenjörer ska byggas ut och några sådana program har vi inte. Därav följer risk för minskat takbelopp hur framgångsrika vi än är i det vi gör. Vi behöver därför ha viss beredskap för ett minskat utbildningsuppdrag och noga överväga vilka prioriteringar som bör göras.

 

Samtidigt som en försiktighet nu präglar utvecklingen av grundutbildningen arbetar vi vidare med att söka examenstillstånd på forskarnivå och utveckla nya viktiga forskningsprogram baserade på närhet till fältet och flervetenskaplighet. All utbildning måste vara forskningsanknuten och den forskning vi bedriver ska vara utbildningsanknuten. Det är på det sättet vi bygger ett starkt lärosäte.

 

Vad gäller tilldelning till forskningen har vi gott hopp. Vår strategi för extern forskningsfinansiering ska ligga till grund för ett systematiskt och målinriktat arbete att finansiera de viktiga forskningsprogram som planeras och bedrivs vid lärosätet. En gemensam nämnare för dessa är hållbar utveckling. En annan positiv omständighet är att en ökad tilldelning till konstnärlig forskning i den kommande forsknings- och innovationspropositionen har nämnts och är en möjlighet. Det finns många goda argument för en sådan satsning från regeringen för utveckling av det nya fältet konstnärlig forskning. Vi fortsätter också att argumentera för en satsning på yngre nydanande forskningsmiljöer som är baserade på flervetenskaplighet och samverkan med professioner. Miljöer som bland annat finns vid och utmärker Högskolan i Borås.

2012-01-12

Ekonomisk teori i kris - argument för nyfikenhetsbaserad forskning

Jag läser Skidelsky "Mästarens återkomst". Skidelsky är professor emeritus i nationalekonomi och verksam vid University of Warwick. Han är stor kännare av John Maynard Keynes.  Mästaren i titeln refererar således till Keynes och återkomst refererar till den omständigheten att Keynes teori om betydelsen av offentliga satsningar i lågkonjunkturer har fått en renässans och visat sig vara synnerligen relevant. Boken är en översiktlig beskrivning av Keynes teorier och gärning och ger en god bild av en av de ledande nationalekonomernas insatser och betydelse då och nu.

 

Men boken är också en beskrivning och analys av den finansiella oro som tog fart 2008 och som präglar samhällsutvecklingen idag. Skidelskys analys är en mycket häftig och kompromisslös kritik av de dominerande teorierna inom dagens nationalekonomi och mot de ledande nationalekonomerna. Jag fäster mig vid några saker. Den dominerande Chicagoskolan - sötvattensekonomerna - har gjort eller försöker göra nationalekonomi till en naturvetenskap. För att kunna räkna på ekonomiska samband och förutsäga utveckling krävs tydliga och enkla och därmed orealistiska antaganden om hur vi som individer beter oss. Slutsatserna blir följaktligen felaktiga och rekommendationerna ovederhäftiga.  Nationalekonomi är ingen naturvetenskap det är en moralvetenskap.

 

Skidelsky kommenterar också varför forskarna inte har ifrågasatt och problematiserat de beslut och åtgärder som politiker, myndigheter och banker fattat och vidtagit. Hans svar är att forskarna är så starkt integrerade i systemet och därigenom aktörer som vare sig kan eller vill ge perspektiv. Skidelskys resonemang visar på den stora betydelsen av oberoende och nyfikenhetsbaserad forskning som intresserar sig för de stora frågorna, problematiserar och samtidigt bidrar med förslag till alternativa tolkningar och strategier. Vetenskap för profession. 

2012-01-04

God fortsättning

En stor osäkerhet inleder 2012. Världsekonomins utveckling präglas av stor osäkerhet med skuldkris i Europa, vacklande ställning för USA och oklarhet om Kinas roll som tillväxtmotor i ekonomin. Nationalekonomerna kan bara spekulera och prognoser för den samhällsekonomiska utvecklingen görs på bristfälligt underlag.

 

Förutsättningarna för högre utbildning och forskning påverkas i allra högsta grad av de samhällsekonomiska förutsättningarna och av vilket reformutrymme som finns. En konkret fråga i det rådande läget är hur mycket nya medel som regeringen kommer att kunna lägga in i den kommande forsknings- och innovationspropositionen, om inga nya medel finns att fördela är kanske konsekvensen att någon proposition inte läggs 2012 utan skjuts på framtiden. Hur eventuella nya medel fördelas är nästa fråga. Här måste regeringen uppmärksamma framgångsrika, nydanande och forskningseffektiva miljöer som finns på universitet och högskolor och inte gå i fällan att äldst och störst är bäst.

 

Några nya medel till högre utbildning blir det inte, såvida inte akuta kriser ändrar förutsättningarna. Beskedet är tydligt från regeringen att nya platser på ett lärosäte kommer att baseras på omfördelningar och således innebära färre platser på ett annat lärosäte. Bland annat ska stora satsningar genomföras på utbildning av läkare och civilingenjörer, vilket påverkar många lärosäten och däribland Högskolan i Borås negativt.

 

Vi måste minska omfattningen på vårt utbud med tre till fyra procent 2013, vilket inte är mycket i sig och inte heller mycket i jämförelse med andra. Det är ändå problematiskt helt enkelt därför att vi har ett utbud av hög kvalitet och egentligen inte borde minska någonstans. Hur det ska ske diskuteras nu i ledningen parallellt med att vi för diskussioner om hur vi långsiktigt ska utveckla verksamheten, vilket innefattar såväl kvalitetsutveckling som expansion av utbildnings- och forskningsverksamheten. 2012 blir ett intressant år.