Finansiell oro och högre utbildning och forskning

Det är obehagligt det som händer i Europa. Den grekiska ekonomin är på väg att haverera och det talas om utträde ur den monetära unionen, tillbaka till drachmern och möjligheter att devalvera landet ur krisen, men med vilka konsekvenser för övriga Europa och fordringsägare. Och med vilka långsiktiga konsekvenser för den europeiska tanken?

 

I den oro som råder ställs krav på starka statsfinanser, inte minst för mindre länder och valutaområden. En konsekvens för vår del är fortsatta och starka krav på effektivisering av offentligt finansierad verksamhet. Högre utbildning och forskning utgör idag 30 procent av statsförvaltningen och det är lätt insett att vår sektor kan komma att utsättas för ökad press. Vi får argumentera väl för behovet av högre utbildning och forskning om befintliga resurser ska stanna inom sektorn.

 

Så låt oss göra det och visa på vikten av satsningar på högre utbildning för ökad kvalitet i all verksamhet och ökad internationell konkurrenskraft. Låt oss visa på betydelsen av att satsningar görs på forskning på ett sådant sätt att nya spännande miljöer ges förutsättningar att utvecklas. Jag vill också skicka med två frågor som behöver beforskas ingående – Hur kunde det gå så illa? – om ekonomiska konvergensvillkor och finansiell självständighet och Vilka är affärsmodellerna som förenar hållbarhet och tillväxt?  

 

Samtidigt som vi måste framföra våra goda argument måste vi på lärosätena ägna oss åt verksamhetsutveckling och aktivt söka nya möjligheter inom lärosätet, och tillsammans med andra, för att utveckla vår kvalitet.

Professorsinstallation

Fredagen den 11 maj är det professorsinstallation vid högskolan. Jag har som rektor det hedrande uppdraget att installera 17 nya professorer. Det är en akademisk tradition att vid ett särskilt tillfälle välkomna nya professorer till lärosätet. Professorsinstallationen är ett tillfälle för oss inom akademin att visa upp vår verksamhet med en fokusering på innehållet. Under installationsdagen föreläser våra professorer och beskriver, förklarar och problematiserar sitt utbildnings- och forskningsområde. Föreläsningarna är öppna och ett utmärkt tillfälle för alla att få veta mer om vilken forskning som bedrivs vid högskolan.

 

En professur är ett bevis på en framgångsrik akademisk karriär. En professur är också en möjlighet att fortsätta arbeta som forskare och producera och publicera betydelsefulla resultat. Men framförallt innebär en professur ett åtagande att stödja andra - studenter, doktorander, lärare och forskare - och därigenom bidra till att en stark och kreativ utbildnings- och forskningsmiljö byggs upp. Vi har stora förväntningar på våra professorer, förväntningar som jag är övertygad om att de kommer att infria.

Utvärdering av utbildningar

Nu har som bekant de första utbildningsutvärderingarna enligt den nya modellen publicerats. 189 utbildningar har utvärderats, varav 29 fått överbetyg och 41 underbetyg. Det är alldeles för tidigt att uttala sig om den samlade kvaliteten på högre utbildning utifrån de genomförda utvärderingarna. Vi får vänta och se hur utfallen blir, men kanske är de redovisade resultaten en indikator på kvaliteten, det vill säga tämligen många utbildningar behöver förbättras och tämligen få är av mycket hög kvalitet.

 

En annan sak är ju sedan om den nya utvärderingsmodellen, där en bedömning av examensarbetena är mycket central, mäter kvalitet på ett tillfredsställande sätt. Invändningarna är och har varit många. Bland annat att studenterna ska kunna mycket mer än det som återspeglas i examensarbetena och att hänsyn måste tas till studenternas förkunskaper och studievana. Förhoppningsvis tar bedömarna och Högskoleverket hänsyn till olika omständigheter som framkommer i självvärderingsrappporter och i redovisade uppfattningar och erfarenheter från studenter och tidigare studenter, men tyngdpunkten ligger på och kommer att ligga på examensarbetena. Visserligen är förutsättningarna olika, men slutresultaten måste vara likvärdiga och jämförbara. De kan tyckas vara orättvist men någon annan ordning kan inte råda.

 

En genomgång av genomförda utvärderingar visar att bedömargrupperna har lagt ned ett mycket stort arbete för att åstadkomma tillförlitlighet och det kommer att krävas lika stora insatser av kommande bedömare. Att fokusera på resultat är bättre än den starka fokus på förutsättningar som fanns i den tidigare modellen, där det absoluta bottennappet var bedömningen av ansökningar om att få utfärda civilekonomexamen. En ytterligare lärare i rätt deldisciplin kunde vara helt avgörande för tilldelning av examensrätt. En viktig aspekt är att om betyget bristande kvalitet tilldelas så finns möjligheter att åtgärda bristerna och redovisa detta inom ett år. Lärosätena kan då göra ett val att antingen avveckla utbildningen och prioritera andra program och ämnen eller att satsa på utbildningen och undanröja svagheter. Ett påpekande är vikten av att regeringen avstår från att minska takbeloppet på grundval av varningsflagg utan avvaktar med eventuella resursmässiga konsekvenser till dess att en slutgiltig bedömning finns.

 

En omständighet i sammanhanget är att modellen inte är i överensstämmelse med den modell som den europeiska utvärderingsorganisationen ENQA förordar. Högskoleverket är medlem i ENQA och vad eventuell kritik från ENQA kan komma att innebära återstå att se.

 

Två utbildningar vid vårt lärosäte omfattades av den första rapporten från Högskoleverket. Arbetsvetenskap erhöll omdömet hög kvalitet och psykologi mycket hög kvalitet. Stort tack och grattis till ansvariga och medverkande.    

En profilerad utbildnings- och forskningsmiljö av hög kvalitet

Nu har utredningen om Högskolan i Skövdes vägval presenterats. Utredarna förordar att samtal inleds med Högskolan i Borås och Högskolan Väst om en federation. Bilden av vilka preferenser olika aktörer har börjar nu klarna och mer allvarliga diskussioner om hur lärosätesstrukturen bör se ut i Västsverige kan börja föras. Utöver Skövdes visade intresse gäller ju för vår del att Chalmers gärna ser utveckling av ett långtgående samarbete med oss, kanske till och med fusion. En tredje väg är mer omfattande samarbeten och då handlar det om lärosäten i hela landet. Högskolan i Halmstad är ett intressant och bra lärosäte som vi gärna vill fördjupa samarbetet med. Ett led i vår utveckling är också att finna strategiska partners i andra länder.

 

Min uppfattning är och har varit att i den tid av förändring som råder pröva idén om att utveckla det tredje universitetet i Västsverige. Långsiktigt behövs en mer resursrik och stabil lärosätesstruktur i Västsverige och det är rätt tid att nu föra fram den frågan. Högskolan i Borås har en stark ställning med hög kvalitet på utbildningen och med ett fortsatt gott söktryck. Det är värt att nämna att av sökande till programutbildningar är 25 procent förstahandssökande, tar vi bort de specialinriktade lärosätena är de två lärosäten, Göteborg och Lund, som är före oss, men ytterst marginellt. Vi har också många viktiga och lovande forskningsprogram som är baserade på en flervetenskaplig ansats och med hållbar utveckling som tema. Förändring måste för vår del handla om att vi ges förutsättningar att ytterligare stärka vårt lärosäte, det vill säga att långsiktigt etablera en profilerad utbildnings- och forskningsmiljön av hög kvalitet och med en god balans mellan utbildning och forskning.

Omvärldsanalys, strategi och universitet

På ett mycket välbesökt frukostseminarium häromdagen berättade Anders Halvarsson, grundare av hemelektronikföretaget NetonNet, om vägen från entreprenör till börs-vd. En intressant berättelse som visade prov på betydelsen av att gilla sitt arbete och envist och övertygat driva verksamheten i enlighet med fastlagda strategier och beslut. Det är lärorikt att lyssna till erfarenheter som andra gjort i verksamhetsutvecklingsprocesser. Vilka har varit hindren, hur har dessa bemästrats och med vilka konsekvenser är intressanta frågor som besvaras.

 

Från Anders beskrivning fäste jag mig särskilt vid hans stora kunskap om och intresse för den bransch han verkat i. Jag fäste mig också vid en synpunkt på betydelsen av omvärldsanalys. Det är för givet taget att rejäla omvärldsanalyser ska göras och anpassningar ske. Anders varnade för detta. Tillmäts omvärldsförändringar och analyser för stor betydelse är risken en alltför stor ryckighet i verksamhetens och organisationens utveckling. Budskapet blir att det är viktigt att ha mod och självförtroende att hålla fast vid utstakade strategier, tro på det som görs och inte i tid och otid styra om skutan. Tänkvärt.

 

Vi vill vid Högskolan i Borås aktivt verka för ett tredje universitet i Västsverige. Det finns många goda argument för det som inte påverkas av förändringar i det statsfinansiella läget, forskningssatsningar i Stockholmsregionen som följd av AstraZenecas avveckling av forskningsverksamheten i Södertälje eller ointresse för stunden från viktiga medaktörer. Det är en god idé att pröva möjligheterna att bygga något nytt med Högskolan i Borås som kärna.

Certifierat miljöledningssystem

Nu har vi fått beskedet. Vårt miljöledningssystem är reviderat och certifierat. Vårt beslut att utveckla ett miljöledningssystem och intensifiera processen genom att bestämma tidpunkt för att ansöka om certifiering visade sig vara ändamålsenligt. Vi har nu ett väl genomarbetat miljöledningssystem och rutiner och processer för att formulera mål, fastställa handlingsplaner, följa upp, analysera avvikelser och vidta åtgärder. Detta gör att vi har de bästa förutsättningarna att i vår vardag agera utifrån en allt större medvetenhet om innebörden av hållbar utveckling och i vår utbildning och forskning integrera perspektivet hållbar utveckling.

 

Det har varit en mödosam process som fordrat utveckling av planer, nya rutiner och framtagning av fakta av skilda slag. Detta har skett samtidigt som en fortsatt utveckling av utbildning, forskning och stödverksamhet bedrivits. Vi har försvarat och erövrat examensrättigheter, vi har ökat omfattningen på forskningen och vi har profilerat verksamheten. Ibland kanske arbetet med utveckling av miljöledningssystemet uppfattats som krav utöver utvecklingen av verksamheten. Nu när vi har fått bevis på systemets kvalitet är det viktigt att använda det och verkligen integrera hållbar utveckling i hela verksamheten.

 

Jag är glad och imponerad över det stora och framgångsrika arbete som lagts ned av många, särskilt vill jag nämna miljöombuden och ledamöterna i rådet för hållbar utveckling och alldeles särskilt vill jag nämna Birgitta Påhlsson och hennes närmaste medarbetare i arbetet med system och certifiering. Ett engagerat, tålmodigt och professionellt arbete har burit frukt. Stort tack! 

Ett tredje universitet i Västsverige

Det är påsk och några dagars extra helgledighet väntar. Det har varit en intensiv och spännande vinter/vår och efter påskhelgen väntar många viktiga möten och strategiska diskussioner om hur vårt lärosäte ska stärkas i en tid av nya förväntningar och förändringar. Vi har ägnat mycket tid i vår ledningsgrupp åt att resonera om hur situationen ska tolkas och hur vi bäst agerar för att stärka vårt lärosäte. Vi har också låtit utreda frågan och i mitt förord till rapporten "Högskolelandskap i förändring" framför jag uppfattningen att ett tredje universitet bör etableras i Västsverige. 

 

Vi behöver en starkare och långsiktigt mer motståndskraftig lärosätesstruktur i Västsverige för att förbättra konkurrenskraften. Vi är i jämförelse med till exempel Stockholmsregionen klart underförsörjda med resurser. Om möjlighet ges vill Högskolan i Borås vara med och bygga upp ett lärosäte som har fokus på de stora samhällsutmaningarna och som bygger på ett välutvecklat samarbete med verksamheter i vår omvärld. Hållbar utveckling, excellent flervetenskap och innovationer är begrepp och företeelser som ska utmärka verksamheten.

 

Det finns möjligheter i den situation som råder och de förändrade förutsättningar som kan anas i kommande budgetpropositioner. Det finns också möjligheter i den kommande forskningspropositionen. Det borde vara så att regeringens forskningsproposition präglas av samma inriktning som den europeiska forskningspolitiken såsom den uttrycks i beskrivningen av den kommande forskningsbudgeten Horizon 2020. En sådan inriktning gynnar lärosäten med den profil som vi har.

 

Glad Påsk!

 

Ranking och kvalitet

Häromdagen publicerades i Dagens Nyheter den årligen återkommande rankingen av universitet och högskolor. Rankingen har inte uppmärksammats särskilt mycket, nästan inte alls, och inte föranlett någon som helst diskussion. Förklaringen är helt enkelt att alla numera vet att en hög placering förutsätter en stor omfattning på verksamheten och därmed rikligt med resurser, alternativt en specialinriktad verksamhet. Det förvånar ingen att Karolinska institutet och Handelshögskolan i Stockholm är i toppen och att landets minsta lärosäte med ett tämligen brett uppdrag ligger längst ned. Det är också så att differenserna mellan många lärosäten är väldigt små, vilket gör att några placeringar upp eller ned kan bero på tillfälligheter. Vi får väl se hur fortsättningen ser ut men det berättigat svala intresset för rankingen kanske får konsekvenser av något slag till ett kommande år. 

 

Mitt ifrågasättande av rankingar innebär inte att jag ifrågasätter studenternas och blivande studenters behov av information om kvalitet på lärosätenas utbildningar. Som ett led i kvalitetsutveckling och som ett underlag för informationsgivning genomför vi vid högskolan undersökningar av studenters uppfattningar om utbildningen och högskolan. Vi genomför också undersökningar riktade till tidigare studenter, så kallade alumner. Dessa enkäter och tolkningen av dem är synnerligen viktiga. Ett led i kvalitetsutveckling är också de kursvärderingar som löpande genomförs.

 

Kvalitet handlar också om att ha interna processer som innebär att nya utbildningar eller förändringar av utbildningarnas innehåll noga prövas innan beslut fattas. Vi har en bra organisation för detta vid Högskolan i Borås, vilket tryggar en god kvalitet i vår utbildningsverksamhet. Inte minst viktigt är att i dessa processer ta till vara synpunkter från studenter och företrädare för organisationer i vår omvärld.

 

Rankingar är kuriosa, ett val av utbildning och lärosäte förutsätter naturligtvis en djupare analys av vad som erbjuds utifrån inriktning och intresse.

 

Forskningsanknytning och EU-finansiering

Forskningsanknytning av utbildning är en viktig innebörd av vetenskap för profession. Våra utbildningar ska ha kopplingar till etablerade teorier och till aktuell forskning inom området. I föreningen mellan teorier, ny kunskap och inflödet av praktiskt relevanta problemställningar sker en kontinuerlig kvalitetsutveckling av utbildningarna. För att över tid klara forskningsanknytning av utbildningarna fordras ökade resurser för forskning. Glädjande redovisar högskolan 2011 för första gången en omsättning inom forskningsverksamheten på över 100 Mkr. Men det räcker inte för att alla våra sex utbildnings- och forskningsområden långsiktigt ska ha en tillräckligt stark ekonomisk bas.

 

Vi arbetar nu på flera fronter för att åstadkomma förstärkning. En sådan front är den europeiska, det vill säga sjunde ramprogrammet och EU:s forskningsbudget för 2014-2020 benämnd Horizon 2020. Vi har sedan några år tillbaka intensifierat våra ansträngningar att lära mer om villkoren för EU-finansiering och intresset för att söka medel har ökat hos våra forskare. Vi behöver nu ta nästa steg och ännu mer aktivt söka kontakter och etablera nätverk och kanske också erbjuda oss att koordinera projekt. Det finns stora medel att söka i de avslutande utlysningarna inom det sjunde ramprogrammet, men framförallt är inriktningen på Horizon 2020 gynnsam för vår del. Satsning på studier av entreprenörskap, mindre och medelstora företag, innovationer i offentlig sektor och fokus på hur de stora samhälleliga utmaningarna ska hanteras är delar i programmets innehåll som lovar gott. 

 

Vi behöver stärka våra kunskaper om EU-finansiering men vi behöver också finna samarbetspartners i vår närhet som vi kan utveckla forskningsidéer med och formulera problemställningar till grund för arbetet med program och ansökningar. Vi för diskussioner med möjliga strategiska partners såväl forskningsinstitut som andra lärosäten. En annan viktig aktör med stor betydelse för samordning och stöd i uppbyggnaden av nätverk och forskningsprogram är Västra Götalandsregionen, som tagit initiativ och samlat lärosätena i regionen för gemensamma samtal om forskningssatsningar.     

Verkligt ansvarstagande och vår roll

Häromdagen genomfördes ett frukostseminarium i samarbete mellan CSR och högskolan. Titeln på seminariet var "Verkligt ansvarstagande" och tre presentationer redovisades. Ann-Charlotte Höjer, kvalitetsansvarig på modeföretaget Eton beskrev företagets utveckling med fokus på hur företaget arbetat med utveckling av produktionsprocesser och arbetsmiljö. Företagets roll och betydelse för Gånghester utanför Borås där företaget har sitt huvudkontor kommenterades också. Bosse Johansson, vd för Swedbank Sjuhärad och ordförande i fotbollsföreningen Elfsborg, skildrade de båda verksamheternas affärsidéer, illustrerade betydelsen av regional förankring och hur de båda organisationerna verkar för utveckling i Sjuhäradsregionen.

 

Den tredje presentationen, som inledde seminariet hade jag förmånen att hålla. Presentationen hade fokus på universitets och högskolors roll för en hållbar samhällsutveckling. Inspirerad av en artikel författad av Charles M Vest, tidigare verksam vid MIT i USA, redovisade jag tre uppgifter för oss. Den första är att ta fram och presentera fakta som underlag för debatt och beslut. Evidens framförallt rörande klimatförändringar och klimatpåverkan som baseras på observationer, simuleringar och experiment ska föreläggas. Den andra uppgiften är att bidra till att öka förståelsen för innebörden av risk och kopplingen mellan risker och dess konsekvenser. Risker är inte antingen eller utan komplexa samband finns mellan olika faktorer. Det är också viktigt veta mera om hur individer uppfattar och värderar risker som grund för sina beslut och handlingar. Vår tredje uppgift är att arrangera möten där de viktiga frågorna diskuteras. Det handlar både om vårt ansvar att möta det omgivande samhället och om att problematisera hållbar utveckling över ämnesmässiga gränser.

 

Vi har som lärosäte en bra diskussion och höga ambitioner rörande hur ansvarstagande och hållbar utveckling ska integreras i utbildning och forskning. Vi har också högt ställda krav på vårt eget hållbarhetsarbete. Pågående utveckling, certifiering och etablering av ett miljöledningssystem är ett viktigt led i detta.

 

För övrigt noterar jag avsaknaden av rejäla resonemang kring de stora utmaningarna i utredningen "Prestationsrelaterad resurstilldelning till högskolor och universitet". Förslaget som Anders Flodströms presenterar fastställer den rådande ordningen vad gäller fördelning till forskning. Mer av nytänkande där flervetenskap och forskning om hållbar utveckling prioriteras hade varit önskvärt. Låt oss utgå från att den kommande forskningspropositionen är bättre harmoniserad med idén om nydanade forskning och med den inriktning som gäller för EU:s kommande forskningsbudget Horizon 2020.