2016-05-09

Ett viktigt och gott stöd från Sparbanksstiftelsen Sjuhärad

Sparbanksstiftelsen Sjuhärad är en av högskolans över tiden mest betydelsefulla finansiärer. Totalt sett har stiftelsen tillfört högskolan närmare 70 Mkr i forskningsanslag och därigenom i hög grad bidragit till uppbyggnaden av vår forskningsverksamhet. Under senare år har området resursåtervinning fått god finansiering och tack vare stöd från stiftelsen har vi kunnat stärka området. Årets tilldelning är närmare 2,4 Mkr, vilket är en ökning jämfört med föregående år. De största anslagen gick till projekt om redesign av textilier, återvinning av nanokompositer och finansiering av en gästforskare inom området utveckling av handel. Medlen stärker tre etablerade forskningsområden inom högskolan och stödjer oss i att befästa men också att utveckla kompletta akademiska miljöer. Utöver medel till forskning har högskolans utbildningsverksamhet tilldelats medel. Här handlar det huvudsakligen om finansiering av examensutställningar inom det textila området. Medlen ger möjligheter till att verkligen visa vad våra studenter kan göra. Utan Sparbanksstiftelsen hade en för högskolan och regionen rad olika aktiviteter kopplat till examensarbetena inte kunnat genomföras med den kvalitet och i den omfattning som nu gäller. En annan viktig del som inte heller innefattas i de 2,4 Mkr är vårt samarbete i genomförandet av Days of Knowledge. Här satsar stiftelsen ytterligare medel som gagnar högskolans utveckling och profilering. Days of Knowledge är en manifestation för hållbar utveckling och de genomförda arrangemangen 2014 och 2015 har varit mycket uppskattade. Föreläsningar och fokus på goda prestationer inom hållbarhetsområdet har inspirerat många att i sin undervisning och forskning fokusera på hållbarhet. I år genomförs Days of Knowlegde den 19 oktober. Denna gång är temat internationalisering som en självklar del i att utveckla och etablera en hållbar samhällsordning.

2016-05-02

Data-driven innovation - Boråsseminarium i Bryssel

Högskolan i Borås arrangerade ett seminarium i Sverigehuset i samband med ett besök i Bryssel den 26-27 april under rubriken "Data-driven innovation". Det var det tredje i rad som genomförts sedan starten av denna seminarieverksamhet våren 2013. Seminarierna, som riktar sig till verksamma inom olika typer organisationer i Bryssel med utbildning, forskning och innovation på agendan, har fokus på aktuella forskningsområden hos oss. Syftet är att översiktligt sprida kunskap om högskolans verksamhet, men också att vid varje tillfälle uppmärksamma ett specifikt styrkeområde. Vi har tidigare genomfört seminarier om textil, design och resursåtervinning respektive akut och prehospital sjukvård. Denna gång var således temat digitalisering och data-driven innovation.


Presentationen hölls av professor Jan Nolin, som engagerat och insiktsfullt redogjorde för den kraftfulla teknikutveckling som sker inom digitaliseringsområdet och de utmaningar som denna utveckling innebär, alldeles oavsett om denna karaktäriseras som en revolution eller reformation. Möjligheterna till verksamhetsutveckling baserat på digitalisering är oändliga med förbättrade produkter, tjänster och processer. En gynnsam utveckling förutsätter både sakkunskap och processkunskap hos organisationer och användare för att kunna ta emot innovationerna på ett ändamålsenligt sätt.


Ett viktigt budskap som återkom i de efterföljande diskussionerna var att de nya smarta verktygen och tillämpningarna måste sättas in i sitt samhälleliga sammanhang. Allt är inte till fördel och mycket mer kunskap behövs om förhållningssätt till och användning av nya verktyg. Ett bekymmer i jakten på relevant kunskap är att nästan alla utlysningar om forskningsanslag och möjligheter till finansiering av digitaliseringsforskning är fokuserade på teknikutveckling. Det behöver inte vara så att teknikutveckling alltid kommer först och därefter problematiseras ur ett samhällsvetenskapligt och beteendevetenskapligt perspektiv. Det går att göra tvärtom och först prioritera forskning utifrån ett samhällsvetenskapligt perspektiv med fokus på behov och risker med teknikutveckling.


En konklusion vid seminariet var att det behövs en flervetenskaplig ansats för studier av innovationer drivna av de nya förutsättningar som digitaliseringen och den närmast obegränsade tillgången till data och information innebär. Högskolan i Borås har en rad forskagrupper som är och kan vara en del av en satsning inom området digitalisering. En diskussion har också förts mellan lärosäten i Västsverige om en större gemensam bred satsning på forskning om digitalisering och att få ett regeringsuppdrag att få utreda inrättandet av ett forskningscentrum om digitalisering i Västsverige. Det är angeläget att fortsätta driva denna fråga. Seminariet i Bryssel illustrerade det mycket stora forskningsbehov som finns.

2016-04-26

Breddad rekrytering, internationalisering och filmen om oss

Universitets- och högskolerådets (UHR) konferens: Kvalitetsdrivet genomfördes i förra. Vi var flera medarbetare på plats och själv hade jag möjlighet att delta dag ett. Ulf Melin, generaldirektör på UHR, hälsade välkommen och underströk betydelsen av breddad rekrytering och internationalisering med särskild betoning på att vi måste få fler studenter att resa ut. Detta var för övrigt ett budskap som återkom i flera presentationer.

Därefter följde ett anförande av ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson. Jag noterade särskilt i förhållande till tidigare inlägg att den högre utbildningen måste byggas ut och att en del i detta är utbyggnad av ingenjörsutbildningarna. Utbyggnaden ska förenas med kvalitetssäkring och här hänvisade ministern till det nya system som Universitetskanslersämbetet utvecklar nu och som bygger på både kontroll och utveckling. Hon menade att en viktig egenskap är att alla inom lärosätena måste känna sig delaktiga i kvalitetsutvecklingen.

Helene Hellmark Knutsson konstaterade vidare, baserat på nyligen redovisade uppgifter, att snedrekryteringen kvarstår och att satsningar måste göras på breddad rekrytering. Det handlar om rättvisa, men också om att vi inte har råd med att inte låta alla ges möjligheter till högre utbildning. Hon sa att det är "extremt omodernt" att tro att någon utbildar sig idag för att sedan ha samma arbete och arbetsuppgifter de kommande 40-50 åren. Det livslånga lärandet måste premieras, vilket bland annat kan tolkas som att medel kommer att tillföras så att vi kan öppna och erbjuda fler fristående kurser igen. På temat internationalisering tyckte ministern dels att nyanländas kompetens måste tas tillvara inom utbildningsväsendet och i yrkeslivet. Antalet utresande måste öka och särskilt nämndes då att studenter inom professionsutbildningarna måste resa ut i betydligt större omfattning än idag.

Ministerns anförande följdes av föredragningar baserade på genomförda studier om internationalisering och breddad rekrytering. Några av de kloka ord som framfördes var att vi måste visa på det akademiska värdet av utlandsstudier och tala om varför istället för vart. För att systematiskt kunna bredda rekryteringen och deltagandet måste vi först definiera vad vi menar. En genomförd enkätstudie visar att alla lärosäten vill mycket, men arbetet är inte strukturerat delvis på grund av att innebörden är oklar. Finland nämndes som ett föredöme när det gäller att integrera internationalisering i planeringen av studierna. Studievägledningen är strategisk och proaktiv och på magisternivå deltar professorerna i studenternas planering av studierna. Föredömligt!

I samband med konferensen publicerades också fem goda exempel på internationalisering, breddad rekrytering och integrering. Ett av dessa exempel är Invandrarakademin vid Högskolan i Borås. Jag avslutar denna blogg med att ge länken till filmen om oss. https://www.youtube.com/watch?v=JQN4LA-H_t4

2016-04-20

Anmälningar till höstens utbildningar

Antalet anmälningar till program och kurser vid universitet och högskolor minskar. Antalet anmälningar till höstens program och kurser är för att vara exakt 376 138, en minskning med totalt sett cirka två procent jämfört med förra året. Minskningen är en naturlig konsekvens av färre ungdomar i de för högre studier särskilt aktuella årskullarna i kombination med en lägre arbetslöshet. Förändringen är inte ett uttryckt för ett generellt sett minskat intresse för högre utbildning. För Högskolan i Borås är minskningen betydligt större än genomsnittet för riket. Totalt sett är antalet sökande 18 191, vilket är nedgång med drygt 11 procent. Den mest betydelsefulla uppgiften, som är ett uttryck för lärosätets attraktivitet, är förstahandssökande till program. Även här noterar vi en nedgång på drygt 11 procent.

 

Närmare analyser av orsaker till nedgången sker nu inom lärosätet, men redan nu kan vissa saker konstateras. Först och främst gäller att högskolan har 3 868 förstahandssökande till program, vilket i förhållande till hur många studenter vi antar är ett bra utfall. Exakt vilken relationen är mellan förstahandssökande och antagen student kommer vi att få veta först till hösten när alla studenter är på plats.

 

Vad förklarar då enligt preliminära, men rimliga analyser nedgången? Vi påverkas precis som alla andra av demografiska förändringar, men vi kanske påverkas i ännu högre grad än många andra av låg ungdomsarbetslöshet. Idag är ungdomsarbetslösheten i Borås, som naturligtvis är den kommun från vilken många av våra studenter kommer, närmare noll. Enligt uppgift från arbetslivsförvaltningen är det i princip så att alla med gymnasieexamen och körkort får arbete. Det är en mycket glädjande utveckling och situation, men påverkar oss givetvis och förklarar minskningar. En annan viktig och intressant omständighet är att vi gick emot strömmen förra året och ökade antalet förstahandssökande till program med närmare sex procent. Frågan som inställer sig är varför kommer nedgången med ett års fördröjning till Borås? Vi kan också konstatera att vid en jämförelse mellan 2014 och 2016 är vår utveckling gynnsam i förhållande till många jämförbara lärosäten.

 

Inom ramen för nedgången varierar utfallet mellan olika utbildningar. Många lärarutbildningar och ingenjörsutbildningar har oförändrat eller ökat antalet anmälningar medan de administrativa programmen minskar mer än genomsnittet. Vi har också en sexprocentig nedgång i förstahandssökande till sjuksköterskeprogrammet, från 312 till 292 till våra 120 platser!

2016-04-13

Öppenhet i vetenskaplig verksamhet

Det är den mest självklara sak i världen att vetenskaplig verksamhet ska utmärkas av öppenhet i alla dess olika faser, alltifrån planering och formulering av en studies syfte och metoder till avrapportering av framkomna resultat. Öppenheten och den kritiska granskningen, som är en naturlig del och följd av öppenheten, främjar kunskapsutveckling och kunskapsspridning. En av våra metoder för att öppet diskutera och problematisera varandras vetenskapliga arbeten är seminariet. En livgivande seminarieverksamhet där alla är väl förberedda för att kunna bidra med synpunkter och kommentarer är den bästa metoden för hög kvalitet och kvalitetsutveckling i den vetenskapliga verksamheten. Det handlar om kommunikation och samtalet är en förutsättning för all god forskning.

 

En annan metod är publicering av forskningsresultat i vetenskapliga journaler där publiceringen föregåtts av en ingående granskning av oberoende ämneskompetenta granskare. Idealet är att granskarna är ovetandes om vem eller vilka forskare som står bakom den granskade artikeln. Något som på grund av digitaliseringen är allt svårare att leva upp till. Granskningen innebär en kontroll av kvaliteten liksom publiceringen i sig liksom spridning. I det sammanhanget gäller naturligtvis att ju bättre spridning den vetenskapliga journalen har inom ämnet desto bättre förutsättningar för kvalitetskontroll och påverkan på kunskapsutvecklingen kan den publicerade artikeln få.

 

Systemet med publicering i vetenskapliga journaler efter vederbörlig kollegial granskning som det fungerar idag är inte helt oproblematiskt. Det finns några saker som stör ordningen. Tidsaspekten är en. Det tar för lång tid från det att ett vetenskapligt resultat, en artikel skickas till en tidskrift för bedömning till publicering. Den olyckliga konsekvensen blir att kunskapsspridning försenas.  En annan problematik är åtkomsten. Publicering sker i journaler vilket förutsätter tillgång till dem och databaser. Dessa är som bekant inga fria nyttigheter. En hög kvalitet i forskning förutsätter att forskare enkelt har tillgång till varandras material och att det inte hindras av vare sig förseningar eller ekonomiska och infrastrukturella begränsningar.

 

Lösningen på begränsningsproblemet är Open Access. Innebörden av Open Access är fri tillgång till alla vetenskapliga resultat och artiklar för alla och snarast efter det att bedömningar är genomförda och beslut om publicering. Open Access främjar vetenskaplig kvalitet. Flera viktiga aktörer har under den senaste tiden uttalat betydelsen av att processen mot Open Access intensifieras. European University Association har utarbetat en så kallad Road map för införandet av Open Access och i ett tal i förra veckan framförde EU-kommissionären för "Research, Science och Innovation" starka argument för Open Access och i ett nästa steg för Open Science, det vill säga fri tillgång till all vetenskaplig data. Tidigare har Vetenskapsrådet satt upp år 2025 som tidpunkt för när Open Access ska vara infört fullt ut i Sverige

 

Det är en viktig process som nu intensifieras där barriärer för fri tillgång tas bort. Men det finns många hinder på vägen. Forskningsresultat ska även fortsättningsvis publiceras i journaler efter granskning. Vissa journaler är och kommer, precis som idag, att vara viktigare än andra. Förlagen behöver intäkter för att bedriva verksamheten och när dessa inte kommer från prenumerationer och licenser måste en ny affärsmodell utvecklas. För universitet och högskolor är det viktigt att kommande förhandlingar med förlagen om hur utgivningen och öppen publicering ska finansieras inte innebär ökade kostnader vare sig under övergången till en ny ordning eller när tillämpning av Open Access sker fullt ut. 

 

2016-04-06

Tranemo - utvecklingskraft och engagemang

Tranemo kommun är belägen öster om Borås utmed riksväg 27. Antalet invånare är närmare 12 000. Kommunen har till skillnad från många andra mindre landsortskommuner stått emot kraftiga befolkningsminskningar. En förklaring är en omfattande och framgångsrik industriell verksamhet i kommunen som ligger till grund för en god sysselsättningsutveckling.

 

Framtidstro och utvecklingskraft under de senaste åren är en annan förklaring till den gynnsamma utvecklingen. Tidigare i veckan var jag i Tranemo för möte i ett projekt om integrering av nyanlända. Det var vårt första möte i ett s.k. advisory board som inleddes med en klar deklaration från företrädare för kommunledningen att för den enskilde individens skull måste ambitionen vara att skapa de bästa förutsättningarna för studier och arbete - att kunna erbjuda sysselsättning från första dagen. Det framhölls också att kommunen behöver alla nyanlända för att klara av att svara mot de behov som finns och som kommer att fortsätta att öka inom framförallt den kommunala omsorgsverksamheten. Alla resurser i samhället måste tas tillvara. Jag uppfattade ett mycket stort engagemang från kommunledningen. Det är en stor förmån att få följa projektet Integration Tranemo och försöka bidra till, som företrädare för högskolan, att kommunen klarar högt uppställda mål att skapa välbefinnande och möjligheter för människor i kommunen.

 

En tätort i Tranemo kommun är Limmared. 1740 startade verksamheten vid Limmareds glasbruk och tillverkningen av glas har pågått utan avbrott sedan dess. Det är idag Sveriges äldsta glasbruk, två år äldre än glasbruket i Kosta. Glasbrukets verksamhet har över tid förändrats. Här görs inte längre några glasserviser eller konstglas utan fokus är på burkar och flaskor för förpackning. Det är en framgångsrik verksamhet och ägaren och moderbolaget i koncernen Ardagh har nyligen beslutat att investera 250 Mkr i nya maskiner. Den industriella verksamheten är tryggad i Limmared för många år framöver.

 

Låt oss hoppas att verksamheten på Glasets Hus i Limmared också går att trygga för många år framöver. Med ideella krafter har en enastående fin verksamhet byggts upp med ett glasmuseum, utställningshall, kafé och matsal och sist men inte minst ett glasblåseri med verksamhet sju dagar i veckan av professionella glasblåsare. Det är enastående bra gjort att på det här sättet ha tagit tillvara historik, traditioner och yrkeskunskap. Dessutom strömmar besökarna till. I sommar blir det storfrämmande när glaskonstnärerna Mats Jonasson och Ludvig Löfgren från Målerås glasbruk ställer ut. Glasets hus i Limmared börjar bli en central mötesplats för svensk glaskonst och glastradition. Verksamheten bygger på idealism och störs därför av en osäker framtid. Jag är övertygad om att det kommer att ordna sig. I Tranemo kommun är handling och utvecklingskraft i fokus.

2016-03-30

Debatt efterlyses

Li Bencich Björkman och Shirin Ahlbäck Öberg har publicerat en debattartikel i Universitetsläraren med rubriken "Okunnigt 'forskningspolitiskt komplex' hotar våra lärosäten". Det jag läste överraskade inte i sakfrågan, men artikeln gjorde mig besviken på grund av det tonläge som författarna använder. Inlägget är fyllt av ogrundade påståenden och försök till spetsiga och fyndiga formuleringar. Jag förstår inte varför. Jag förmodar att författarnas yttersta syfte är att värna och utveckla hög kvalitet i utbildning och forskning, men varför bjuder de då inte in till debatt istället för att ägna sig åt formuleringskonst och åt att redovisa ogrundade påståenden.

 

Som rektor på ett lärosäte drivs jag av att bidra till att utveckla verksamheten och förmedla bästa tänkbara utbildning till våra studenter. Det är samma grundläggande idé om akademins roll och betydelse som jag hade när min huvudsakliga sysselsättning var undervisning och forskning. En del av mitt yrkesliv som varade i 25 år. Drivkraften är densamma då som nu med den skillnaden att mitt uppdrag avser att se till helheten och inte i första hand att utveckla och driva mitt ämne. Det känns angeläget med tanke på argumentationen i artikeln att påpeka detta.

 

Det är viktigt att föra en seriös diskussion om hur universitet och högskolar ska styras och hur verksamheten inom universitet och högskolor bäst leds och styrs i syfte att utveckla kvalitet i utbildning och forskning. En sådan diskussion fördes bland annat på de tre seminarier som SUHF genomförde i höstas med anledning av ledningsutredningen. 200 chefer och medarbetare deltog men ingen av Li Benich Björkman och Shirin Ahlbäck Öberg hade uppenbarligen tillfälle att prioritera deltagande och diskussion med kollegor. Trist eftersom möjligheten verkligen fanns att på traditionellt akademiskt vis problematisera och diskutera alternativa former för styrning och ledning.

2016-03-22

Klart för viktig och efterlängtad utvärdering

Nu ska hållbarhetsarbetet på universitet och högskolor utvärderas. Regeringen har fattat beslut om att ge Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i uppdrag att utvärdera universitets och högskolors arbete med att främja en hållbar utveckling. En förväntan finns från regeringen att ett hållbarhetsperspektiv är genomfört och tillämpas i alla utbildningar. Nu vill regeringen veta om så är fallet och vilka resultat som uppnåtts. Utvärderingen ska vara klar den första september 2017 och ska ligga till grund för beslut om eventuella åtgärder för att stärka inriktningen mot hållbarhet i utbildningen. I den nyhetsartikel som jag tagit del av, framhåller ministern för högre utbildning och forskning att satsningar på hållbar utveckling kommer att ske även i den kommande forskningspropositionen.

Det är ett mycket glädjande besked både att satsningar på forskning om hållbar utveckling i en bred bemärkelse ska genomföras, men också att UKÄ ska utvärdera hållbarhetsarbetet. Utvärderingen har flera viktiga och positiva innebörder. Vi kommer som lärosäte att få en kritisk granskning av hur vi arbetar med att öka kunskaperna om och förståelsen för innebörden av hållbar utveckling hos studenter och medarbetare. Utvärderingen kommer att komplettera vår egen interna granskning av hållbarhetsarbetet och den externa granskning som sker systematiskt av vårt certifierade miljöledningssystem. Med dessa som grund får vi möjligheter till jämförelser med andra lärosäten som kan inspirera till nya angreppssätt för att sprida kunskaper. Utvärderingen kommer helt säkert att leda till att fler lärosäten tar sig an uppgiften att certifiera sina miljöledningssystem. Det är en arbetsam process men mycket viktig, enligt min erfarenhetsbaserade uppfattning, för att höja kvaliteten på det systematiska hållbarhetsarbetet.

Jag ser fram emot mer information om inriktningen, men också om upplägget på utvärderingen under den förutsättningen att samtliga lärosäten ska granskas och rapport levereras redan i september 2017. Ett brett perspektiv på hållbarhet måste anläggas och fokus måste vara på hur vi lyckas skapa en förståelse för den komplexitet som det innebär att hantera utmaningen att bygga ett hållbart samhälle. Det är inte en fråga om effektiva energilösningar, eller om demokratiutveckling och social inkludering, eller om robusta finansiella system utan om allt samtidigt. En hållbar samhällsutveckling förutsätter en förmåga att hantera konkurrerande värden och intressen i strategier och i vardagliga beslut och handlingar. Låt oss hoppas att utvärderingen kommer att ge oss många goda exempel på hur lärosäten lyckats hantera utmaningen att skapa förståelse för den djuplodande innebörden av hållbar utveckling.

2016-03-16

Noterat kring regeringens prioriteringar

I måndags var jag på seminarium i regi av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA). Rubriken på seminariet var: Dags att prioritera den högre utbildningen i kunskapspolitiken. Det är positivt att IVA på det här sättet uppmärksammar utbildning och i relation till den kommande forskningspropositionen. Den första föredragningen hölls av forsknings- och utbildningsministern Helene Hellmark Knutsson som avslutade med kommentarer till det som framförts under seminariet och ytterligare resonemang om utmaningar och möjligheter i utbildnings- och forskningspolitiken. Intressanta föredragningar hölls bland annat av Mats Benner, Sverker Sörlin och Lars Haikola. Jag nöjer mig i denna text att återge och kommentera något av det som ministern framförde.

Det är en stark betoning av betydelsen av att utbildning och forskning hänger ihop. Som följd av stora satsningar på forskning under det senaste decenniet har utbildning och forskning glidit isär. Det är enligt ministern nödvändigt att återupprätta balansen mellan utbildning och forskning och den kommande forskningspropositionen kommer också tydligt innefatta kopplingen mellan utbildning och forskning och betydelsen av kompletta utbildnings- och forskningsmiljöer. I resonemanget om relationen mellan utbildning och forskning innefattas också ställningstagandet att det ska finnas utbildning och forskning i hela landet. En tydlig signal från regeringen är att vi alla ska bygga kompletta miljöer och att vårt system ska vara unitärt. Alla har i grunden samma uppdrag, det vill säga att bedriva utbildning och forskning. Samtidigt betonar ministern att alla inte kan göra allt och att lärosätenas erbjudanden måste spetsas för att attrahera medarbetare, studenter och samverkanspartners, nationellt och internationellt. En given tolkning är att ministern öppnar för en utvecklad dialog med lärosätena med möjligheter att i en sådan dialog formulera och komma överens om särskilda specifika uppdrag till gagn för profilering och kvalitet.

Även denna gång talade Helen Hellmark Knutsson om vikten av ökade basanslag och det är bara att instämma. Vi behöver en stabilare grundfinansiering för att kunna göra egna strategiska satsningar i syfte att bygga kompletta och starka forskningsmiljöer. Ministern påpekade att de ökade basanslagen inte ska användas till att anställa fler forskare utan till att ge redan anställda forskare och lärare bättre förutsättningar. Det är även viktigt att vi verkar för ökad mobilitet. Lärosätenas ansvar för kvalitet och kvalitetsutvecklingen betonades och även om det inte uttalades så tydligt ligger i det att en bättre uppföljning än idag måste ske av hur resurserna används och hur vi åstadkommer förändringar med ökade basanslag.

En annan stark betoning gjordes av vikten av samverkan. Nyttiggörandet av forskningsresultat måste öka och här har lärosätena ett stort ansvar. Forskare ska, framhöll ministern, definiera forskningsproblem och projekt utifrån nyfikenhet, men måste också acceptera att forskning ska bedrivas utifrån samhälleliga behov. Politiken och riksdagen har en viktig roll att spela i prioriteringar av forskningsinsatser. En sådan prioritering är utgångspunkterna för den kommande forskningspropositionen nämligen att de stora samhällsutmaningar och möjligheterna måste beforskas. Dessa är enligt ministern klimatomställning, digitalisering och Life-Science.

2016-03-10

Styrning och ledning av universitet och högskolor – några kommentarer

Jag har blivit ombedd av en medarbetare vid högskolan att kommentera en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet den 3 mars 2016 med rubriken "Modern ledningskultur förödande för universitet". Artikeln är författad av Shirin Ahlbäck Öberg och Ulf Danielsson, båda verksamma vid Uppsala universitet. Budskapet är att det mycket olyckliga och tragiska skeendet på Karolinska institutet förklaras av brist på kollegialt inflytande och för stark linjestyrning. Den statliga så kallade ledningsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande i november 2015 får kraftig kritik för att utredningen framför argument för linjestyrning, bland annat i syfte att kunna fatta beslut om prioriteringar och kunna åstadkomma profilering. Enligt min uppfattning är artikeln synnerligen obalanserad, onyanserad och tillför dessutom inget nytt. Några kommentarer utöver detta är följande.

 

En mängd utredningar har tillsatts med anledning av Macchiarini-affären. Dessa utredningar syftar till och kan förväntas visa hur det inträffade kunde ske, vem som har agerat hur och när, och vem som bär ansvaret. Det kommer att framgå på vilket sätt linjen bortsett från kollegiets synpunkter, men också vilket tryck som företrädare för verksamheten har utsatt ledningen för i syfte att rekrytera Paulo Macciarini. Även styrelsens roll och sammansättning kommer att belysas. Debattörerna tycks redan veta svaret. Jag tycker det är viktigt att invänta utredningar och sedan föra en sansad diskussion kring hur universitet och högskolor bäst leds och styrs. En sådan diskussion innefattar då också styrelsens roll. Även i denna fråga har, bland annat i en debattartikel i Dagens Industri den 17 februari 2016, märkliga föreställningar och uppfattningar redovisats om styrelsens roll och relation till rektor och linjen.

 

Under senhösten genomfördes i Sveriges Universitets och Högskoleförbunds (SUHF) regi tre seminarier om ledning och styrning, bland annat med anledning av ledningsutredningen. Seminarierna blev en belysning av vilka fördelar och nackdelar olika styrformer har och vilka utmaningarna är för att parallellt åstadkomma önskvärd profilering och ett kollegialt inflytande. Seminarierna var bra, men tyvärr deltog huvudsakligen företrädare för olika typer av ledningsorgan vid universitet och högskolor. Det hade varit önskvärt och bra om fler lärare och forskare varit med. Bland annat lyste debattörerna Ahlbäck Öberg och Danielsson med sin frånvaro. Där fanns tillfälle att framföra uppfattningar och åsikter och delta i en viktig diskussion.

 

Vid Högskolan i Borås har vi systematiskt uppmärksammat den ständigt aktuella frågan om relationen kollegialitet och linje, mellan akademiskt ansvar och akademisk frihet och mellan behovsorienterad utbildning och forskning och nyfikenhetsbaserad. Den 16 december 2015 genomförde vi ett så kallat GEM (Gränsöverskridande EfterMiddagsmöte) med rubriken Akademiskt ansvar och Akademisk frihet. Vid seminariet deltog en av utredarna och författarna till ledningsutredningen, en paneldiskussion fördes med företrädare för linjen och för våra nämnder och kopplingar skedde inledningsvis och avslutningsvis till vårt pågående värdegrundsarbete vid högskolan. Jag tycker att vi på Högskolan i Borås på ett bra sätt för en levande och givande diskussion kring viktiga principer och avvägningar för ledning och styrning av universitet och högskolor.